DELA
© Nya Åland

Smarta telefoner, stressade människor

Många har börjat leva sina liv offline igen. Internet tar över folks liv och den smarta telefonen pekas ut som den största boven i dramat, den som de flesta faktiskt verkar ha i dag.

Med en smart telefon finns internet och alla dess förströelser vart man än går och många får svårare och svårare att koppla bort nätets lockelser. På svenska debattsidor rasar människor mot att föräldrar ägnar mer tid åt sina telefoner än sina barn och för några veckor sedan togs ämnet upp i SVT:s Debatt.

Där fick mammor kritik för att läsa mejlen medan de ammade.

Trendsättarna har därför börjat välja bort sina smarta telefoner och återgått till ”tegelstenarna”och de verkar trivas bra.

De spelar inte quizkampen i soffan framför tv:n. De slösurfar inte på Facebook eller Instagram i kön i mataffären längre. Den gamla Nokia 3310-telefonen är inte längre bara en relik från Finlands senaste storhetstid i teknologins framkant, den är tillbaka i bruk.

Stora samhällsförändringar får motreaktioner. Det är naturligt. När ett slentrianmässigt beteende som användandet av de smarta telefonerna etsar sig fast i både gammal och ung försöker personer bryta sig ur normer och ifrågasätta utvecklingen. Det är ett friskhetstecken, tror jag.

Förr var jag till mina bekantas stora förtret utmärkt bra på att inte använda min mobiltelefon. Jag svarade sällan i telefon, jag hade den inte alltid med mig heller vilket både oroade och retade folk.

Nu skulle jag ha svårare att lämna bort min mobiltelefon. Vanan har väl etsat sig fast i mig också. Nu tycker jag det är väldigt bekvämt att slippa ha tråkigt i kön i affären och är tv-programmet för dåligt har jag alltid en tillflyktsort. GPS:en i telefonen är ett mycket användbart verktyg när jag ska hitta till platser jag inte besöker så ofta och det finns alltid en möjlighet att slå upp namn eller årtal utan att slippa fundera.

Mitt liv blir enklare med en smart telefon men jag är inte säker på att det blir bättre. Många stunder och upplevelser blir splittrade och min möjlighet att fokusera på saker oavbrutet har blivit sämre, tror jag.

Kanske det är dags att lämna bort den internetbestyckade telefonen och återvända till tegelstenen. Men vad ska jag då göra när jag får tråkigt eller inte hittar till matboden i Lumparland?