DELA
© Nya Åland

Slemmern – Silvervik?

Hoppsan! Nu har Inga Heller inte bara Folke Wickström och Jerker Örjans att kriga emot, utan också Valdemar Nyman. Snacka om giganternas kamp! (Enligt insändare i går, måndag.)

Halvt på lek, halvt på allvar, slängde hon ur sig i Nyans vårbilaga att Slemmern gärna kunde få ett vackrare namn.
Under de senaste dagarna har hon fått många tips och brev från mariehamnare med åsikter om saken. Slemmer är ett gammalt ord som betyder vresig och vågorna kan gå ganska höga och vara vresiga, därav namnet.
Slem är också detsamma som elak, sägs det.
Ordet slem har i det här fallet inget med just slem att göra utan är ett gammalt ord för elak. Och det måste man ju säga om Slemmern att när det blåser så är hennes vågor rätt elaka.

Nu säger en sjöfarare och vän av ordning – det är gobbin det – att Slemmern inte alls är särskilt vresig. Vågorna går inte höga. Och inte finns det några förrädiska grund heller.

Svenska akademins ordbok skriver om slem och slemmer. Ordet står i samtliga fall för något negativt:
Om föremål som något som är av dålig kvalitet, i dåligt skick, icke bra, bristfällig, undermålig, otillfredsställande, oduglig, olämplig.
Om mat som icke kraftig, icke närande, svårsmält, ohälsosam.
Om vätska som tunn, oren.
Om luft som ohälsosam.
Om väg som dålig före, svårframkomlig.
Om person eller djur dålig som undermålig, oskicklig, oduglig, okunnig, opålitlig.

Den 5 augusti 1978 såg Inga Heller Slemmern för allra första gången. Hon satt på Lilla holmen och skriv dikter. Då kom en sjöman och ville diskutera världslitteratur och meningen med livet. Det var gobbin det.
Sedan dess har hon doppat sig i denna vik, sommar och vinter, simmat mot solnedgången i Mariebad, vandrat över isen till Råttgrundet, skådad örnar på senvintern och, inte minst, suttit och tagit det lugnt i Sjöfararkapellet nu och då.
Under tiden har hon prövat Solviken, Silverviken, Mariefjärd, Marievik …
Hon älskar sitt Slemmern. Men så icke namnet.

Den gode Calle Södergårdh lärde henne en gång ordet ”stadsfjärd” om Slemmern.
Numera påstår en petimeter – det är gobbin det – att Slemmern faktiskt inte är en stadsfjärd, för viken ligger inte mitt inne i en stad, utan vid sidan om.

Tillräckligt många gånger har Inga Heller mött förvåning och avsmak över namnet Slemmern.
För det är ju så att om man har vistats på Åland, om så bara en halv eftermiddag, har man rätt att tycka vad man vill och säga det högt.
Det är lite farligt att hävda att om man bott vid ett ställe hela livet har man monopol på att benämna saker och ting det de ”alltid” hetat. Måste man ha hembygdsrätt för att ha en åsikt?
Silverviken är vackert.
Fotnot: Delta i veckans enkät på vår hemsida; Ska Slemmern byta namn? på www.nyan.ax.

Kiki Alberius-Forsman