DELA

Skrakvägens turistbyrå

Det var i kassakön jag kom på det.
Kollegan Tanja dök upp med någonting litet till lunch och kastade en frågande blick i min välfyllda vagn.
– Vi har öppnat turistbyrå. Det kommer en grupp på 50 på tisdag och en på 25 på onsdag, sade jag litet nonchalant.
Hon såg litet tveksam ut tills hon bestämde sig för att jag skämtade. Undrar om grannarna var lika övertygade när buss efter buss rullade in på gång- och cykelvägen utanför vårt hus och det vällde ut människor.

Men nej, det är ingen ny verksamhet på gång, det bara råkade bli så.
Det är sommar och då kommer det folk till Åland. Om man som maken far land och rike runt så hör folk av sig när de är på inkommande. Och maken, som är en ytterst social sort, han bjuder in dem. Varenda en.
Så i tisdags fick vi besök av 51 glada Siilinjärvibor i stor buss. Inkvarteringen var fixad i grannskapet, middagen åts på landsbygden i golfnära miljö. Och så var det då en liten mellanlandning hos oss.
Så många människor har inte tidigare trakterats i huset, inte under vår tid. Dessutom var eftermiddagen riktigt kall och trist, så trädgården var inget att locka med. Men på något sätt gick det. Och nu är jag ägare till världens vackraste sockor. Jag hade ingen aning om att man kan sticka sådant mönster.

I onsdags var det dags igen, den här gången en avdelning från makens eget förbund som var här på seminarium.
Det var hur trevligt som helst. Av någon anledning tycker folk om att komma till Åland. De är goda och glada och lätta att vara till lags. Men nu börjar jag förstå hur det är att vara krögare.
Med tanke på alla matallergier som folk håller sig med så hade vi hört oss för. En ville inte ha nötter och inte heller selleri. Några åt vegetariskt och fisk, en enbart vegetariskt. Några skulle ha låglaktosmat, en laktosfritt. En tålde inte skaldjur, en citrusfrukter och råg och så vidare.
Nötter, laktos, vegetariskt förstår jag mig på. Men selleri? Och råg!
Kvällen var lyckad och i går var sällskapet på en fem timmars rundtur med lunch innan seminariet fortsatte.

Men nu är det slut. Inga fler grupper på kommande, som blockerar vår gata med bussar och rullstolar. Och i ärlighetens namn, det räcker för den här veckan. Jag tror nästan att det räcker för den här sidan av midsommar.
Om vi har gjort väl ifrån oss och ryktet sprider sig så kanske det nästa år dyker upp dubbelt fler och så sommaren efter det igen dubbelt fler. Vid det laget kan det här med turistbyrå börja likna nånting.
Men alla blir inte bjudna hem på middag. Tror jag.