DELA

Skönheten i en rondell

På tisdag morgon körde jag till jobbet. På väg in i Bläckfisken drabbades jag av världens skönhetsupplevelse. I mitten av rondellen, som i en liten dal, dröjde sin dimman kvar i slingor mellan träden, som kvarglömda sidenscarfar. De mörka barrträden i mitten, rimfrostiga lövträd i den yttre cirkeln, som en hemlig egen värld av natur mitt i trafiken.
Utan att man ens märkt det har det vuxit upp en liten park mitt i den mest trafikerade rondellen i landskapet. Och nån trädgårdsmänniska har tänkt ut hur det ska planteras, och säkert sett framför sig hur träden ska höja sig genom trafiken och ge en aning om frihet, växtlighet och skönhet även där.
Tack för det, du som tänkte.

En annan sak. Under långfredagen rann en lång, skön brunch ut i en lång skön dag på gården. Då satt grannfruarna i snödrivan framför huset. Det var ingen liten driva.
Nu är den borta, och krokusarna har petat upp knopparna genom grus och gammalt gräs. En så trivial och årligen återkommande sak som snösmältning kan bara beskrivas rakt upp och ner, men bara vi som får bevittna miraklet förstår hur stort det är, och hur glad man blir. Bara för att vatten byter form.

Varje vår vid den här tiden tänker jag på en roman av nobelpristagaren Doris Lessing. I Shikasta berättas historien om en planet som går sin undergång till mötes. En vår kommer inte våren, och på bara några år av tilltagande kyla har allt liv på planeten upphört. När Lessing beskriver hur allt stelnar och kryper ihop, hur man knappt orkar lyfta huvudet i kyla och mörker, då förstår man precis varför allt som var omöjligt i januari är så enkelt nu.

Under de kommande magiska månaderna, fram till september ungefär, finns det ingen annan stans att vara än just här. Jag presenterar följande argument:
Doften, känslan och ljudet av torr vass när du går längs en stenig strand. Hur det rasslar mot benen.
Hur din bara fot griper tag om en klippa, så att du känner dig rotad genom tårna till underjorden.
Den första saftiga svansbiten (utan ben) av en nyrökt abborre.
Ljuset och luften en av de sällsynta riktigt varma kvällarna i juli, då klipporna ångar hetta till långt in på kvällen.

Måtte jag bara ha tålamod att njuta av saker när de kommer, inte bara längta både före och efter.

Nina Fellman