DELA
© Nya Åland

Skönheten i en grävmaskin i arbete

Utanför mitt arbetsrum växer ett hus fram. Det är en bilförsäljare som bygger, och vad jag kan bedöma ska det bli en visningshall för nya bilar. För några dagar sedan stod där en grävmaskin och grävde, bemannad av pojken i grannhuset på Klinten, han som bara var en liten pilt när vi flyttade in för 13 år sedan.
Redan då var han en rackare på att köra fordon, mest åkgräsklippare på den tiden. Under tomma stunder (i skallen) tittade jag på när grävskopans arm vred och bände bort jord med skickliga precisa rörelser. Det såg nästan ut som om den dansade nån slags sirlig mekanisk menuett.

Jag tänkte på en bok jag läste för flera år sedan, The Lost Language of Cranes av David Leavitt. I den finns berättelsen om ett barn som lämnas oomskött i en spjälsäng med den enda kontakten till yttervärlden genom ett fönster ut mot en byggarbetsplats. Det språk barnet kände var lyftkranarnas rörelser mot himlen, tolkade till tröst och kärlek.
I en annan bok jag läste nyligen hade huvudpersonen ett särskilt nära och intensivt förhållande till de insektliknande konstruktioner som håller uppe högspänningsledningar. Kraftledningsstolpar.

Jag tänkte att det var en romankonstruktion, för att illustrera ett skeende i kvinnans inre, tills jag hittade hur många websajter som helst dit folk skickar in bilder på kraftledningsstolpar. I motljus, i storm, i olika miljöer.
Och de är vackra. Och visst säger de på något sätt något om människans existens, i all sin futuristiska nakenhet.

Det
mekaniska och industriella har för mig alltid varit främst en fråga om funktion. Vi skolas att tycka att naturen och möjligen bruksföremål från tidigare sekel är vackra. Träbåtar och randmod och sånt.
Nu inser jag att människan kanske inte kan åstadkomma något som är bara fult. Även i de mest stinkande fabriker, de grövsta maskiner och brutalaste verktyg finns symmetri, harmoni och linjer som någon har tänkt ut.
Även i det som inte är tänkt så ser människan skönhet, för att hon behöver att det ska finnas där.
Eftersom huset som byggs utanför mitt fönster bara är i gjutformsstadiet ännu, så har jag mycket skönhet kvar att beskåda.

Kolla in www.gorge.org för tjusiga bilder på kraftledningsstolpar.