Skolpress och skolstress
Det här med stress är verkligen ett svårt ämne. Det är ett svårt begrepp att definiera, det är svårt för personen i fråga och det är svårt att finna en lösning.
Stress är en väldigt subjektiv upplevelse, men jag tror nog de flesta kan komma överens om att stress inte är något kul. Visste ni att stress är den vanligaste anledningen till sjukskrivning inom EU? Det är galet! I dagens samhälle stressar man över allt mellan himmel och jord. Arbete och skola kommer helt klart på första plats, men även framtiden, relationer, sjukdomar, utseende och sociala medier kan stressa.
Men nu tänkte jag fokusera på skolstress, för tro mig det är verkligen inget nytt för mig. Man skulle kunna säga att stressen är en stamkund i min hjärna.Jag har alltid varit en så kallad ”duktig flicka” som försöker prestera mitt bästa. Visst är det ju bra att alltid göra sina läxor, prestera bra resultat på proven, hålla det städat och så vidare, men man måste också klara av att släppa taget ibland. Under min tid i grundskolan gjorde jag säkert varenda läxa och jag prioriterade ofta läxor framför vänner. Jag kunde till och med bli besviken över en nia på proven! Jag tror att grunden till denna skolstress fick sin början då flickorna i min klass nästan tävlade om att få bäst betyg. Efter en provutgivning sprang vi alltid till varandras pulpeter för att jämföra våra resultat, trots att lärarna hade förbjudit det. Även om vi slutat jämföra oss med varandra finns ändå prestationsångesten kvar, att sänka ett vitsord kommer inte ens på fråga.
Det
är svårt att utifrån göra någonting åt skolstressen, vitsord och betyg måste man ju trots allt få. Men jag säger er, skolstress är ett mycket större fenomen än ni kanske tror! Häromveckan gjorde jag en undersökning om stress i det gymnasium jag går i.
Totalt 118 elever svarade och av dem sade nästan 40 procent att de stressar flera gånger i veckan och 90 procent sade att de stressar över skolan. Detta är oroväckande resultat, men ingenting chockerande eftersom gymnasieelever förväntas prestera. Det ställs så höga krav på elever nuförtiden.
Jag vet inte egentligen vad jag vill få fram med detta, jag kan ju ej finna en lösning som duger, men jag vill ändå nämna en gång till att ni måste lätta lite på tyglarna ibland.
Jag uppmanar er verkligen inte att sluta bry er om skolan men prioritera och gör allt med måtta. Skolan är inte allt!
Agda Bredenberg
