Senaste nytt om pubrockens dag
Kanelbullens dag firades på Nyan häromveckan precis så som det svenska Hembakningsrådet ville när temadagen instiftades 1999. Hembakningsrådet är, enligt Wikipedia, en sammanslutning av jästtillverkare, mjöltillverkare, sockertillverkare och margarintillverkare.
Vad gör man inte för att maximera trivsel på arbetsplatsen, i synnerhet när arbetsgivaren betalar? Jag for till en butik och köpte 33 bullar till kaffet. Alla gick åt.
För ett år sedan gnällde jag i den här spalten på alla dagar som skall firas nuförtiden för att näringslivets lobbyister har lobbat bra.
Nu kan vi lägga en ny dag till den listan och den är ett inhemskt påhitt. På finska heter den ”epäonnistumisen päivä”, jag översätter det som ”misslyckandets dag”. Finns det något finskare? Framför mig ser jag en lång rad dystra, tysta män som misslyckats i kärlek eller arbete eller i kärlek och arbete. Och en dag om året, den 13 oktober, är deras alldeles egna dag när de kan sitta tysta tillsammans på puben.
Men jag hade missförstått det. Målet med misslyckandes dag är att skapa ett företagarklimat där det är okej att misslyckas. Man måste våga för att vinna och då behövs större tolerans för högriskprojekt, eller hur man nu skall uttrycka det. Gärna för mig. Men min vision av misslyckandets dag, med regissören Aki Kaurismäki som beskyddare, känns klockren.
Jag firade dagen i förskott med ett misslyckande. För ett år sedan hittade jag på pubrockens dag, som en motvikt till alla kommersiellt drivna dagar. Jag hade inte riktigt klart för mig hur den skulle firas men någon måste ta initiativet.
Och vad hände sedan? Planeringen sköts på framtiden. Gott om tid, tänkte jag. Jean Lindén på Åbo Underrättelser blev mitt dåliga samvete, han nötte på om pubrockdagen varje gång vi hamnade i samma kommentarstråd på facebook. Han var inte nöjd med undanflykter i stil med att jag nyss fyndat fem Inmates-cds på Ebay. Så häromveckan tänkte jag att kanske kan man lösa det smidigt genom att förlägga den första pubrockdagen till Parks bar på den dag jag bestämt. Med litet tur skulle dom redan ha ett bra band bokat.
Jag ringde till Parks bandbokare Sune och frågade vad han hade på gång den första lördagen i november.
– En trubadur, svarade han.
Det duger inte. Jag började förklara min pubrockidé för honom när han avbröt mig:
– Du skrev att det skulle vara den första lördagen i oktober, inte november.
Han hade rätt. Det var bara tre dagar kvar till den första officiella pubrockdagen. Jag hade tagit fel på en månad.
Men en utmärkt idé är det hur som helst. Efter en intressant pratstund med Sune bestämde jag som allsmäktig att den första pubrockdagen skall firas efter årsskiftet. Datumet meddelas senare. Men om det blir som jag tror så blir det bra.
