DELA
© Nya Åland

Sen ska jag leva i nuet

När ni läser det här… nej, förresten. Jag börjar om.

I oktober
när ni undrar vart mina glada kommentarer och perfekta artiklar tagit vägen sitter jag förhoppningsvis och mediterar eller ligger i en komplicerad yogaposition. Koncentrerad och fokuserad på det jag gör just då, just där.
Det är nämligen dags att tagga ner. Jag ska ta ett år ledigt från mitt ordinarie jobb och samla ihop alla trådar som spretar mot världens alla hörn. Jag ska dra in trådarna, väva ihop dem och se om det blir en matta, rya eller ett tyg till en ny kappa.

Kalla
det 40-årskris eller 50-årskris, men det behöver göras. Tanken har funnits där sedan min andra sjukskrivning på kort tid för utmattning. Och nu är det alltså dags.

Det har
skrivits mycket om utmattning och depressioner efter att den amerikanske skådespelaren Robin Williams begick självmord. Plötsligt vågar folk berätta om hur de känner och upplever vardagen genom sin depression. Jag vet inte om jag drabbades av depression eller om det var en reaktion på den utmattning min kropp kände.
Diagnosen var ”akut reaktion på stress”. Känslan var som att alla trådar som höll mig uppe försvann och jag föll fritt i ett töcken. Fast det enda jag orkade göra var att ligga i soffan och döva hjärnan med tv-serier. Och sova, sova och sova lite till. Och de krafter jag hade använde jag till att, på läkarens inrådan, gå ut och gå. Helst i mörker så att ingen skulle se mig.

Mediciner
och promenader och vila hjälpte mig. Men det blir aldrig som förr. Jag är inte samma person längre. Problemet är att jag inte vet vem jag är. Så därför ser jag fram emot ett år när jag ska få lära känna mitt nya jag.
Jag ska känna efter vad mitt nya jag tycker om att göra, för det som jag tyckte om förut är inte lika roligt längre.

Under
ett år borde jag hinna bli bekant med mig själv, prova på saker som verkar lockande och göra upp en skissartad plan för de kommande åren. De enda konkreta planerna jag har är att börja meditera och utöva mer yoga. Eftersom jag känner att det representerar det jag har svårt för, men som jag behöver bli bättre på.
Jag ska tänka långsamma tankar och framför allt låta mina tankar komma fram. Inte döva dem med film, böcker eller annat, som jag så ofta gör. Det finns ett modeord som säljer; mindfulness. Det finns ett svensk ord som använts mycket längre; närvaro.

Bara
att skriva det här ger mig prestationsångest. En effekt av min utmattningsdepression är att jag har svårt med krav som ställs på mig, antagligen för att jag upplevde att jag hade för många krav på mig när allt körde ihop sig(de flesta kraven ställdes av mig.)
Så jag lindrar kravet på mig själv genom att säga att jag ska överväga tanken på att meditera och yoga under mitt år som tjänstledig.

Nina Smeds