Samma, fast olika
Tack vare jobbet på tidning har jag besökt kommuner som jag inte skulle ha haft en tanke på att besöka annars.
Jag bor i Jomala, jobbar i Mariehamn och har sommarstuga i Lemland.
Och jag vill påstå att jag är ganska bevandrad i det åländska landskapet. Till och med skärgårdskommunerna har jag haft något ärende till i jobbets tecken de senaste åtta åren.
När Brändö fick fiber var jag där. På Kökar besökte jag bageriet en sommar. Jag har en smörkniv som jag köpte på en hantverksutställning på Sottunga. På Föglö har jag fotograferat jazzfestivalen och på Vårdö tror jag att jag har besökt alla midsommarstänger.
I Lumparland har jag fotograferat orientering en vinter. I Hammarland har jag jagat dagens ålänning (eftersom jag glömde fotografera honom). I Eckerö har jag fotograferat fotboll och curling och skrivit om viltsafarit. I Geta har jag gjort födelsedagsintervjuer och i Finströms kyrka har jag varit på konsert.
Vid ett midsommarfirande i Saltvik körde jag fast med redaktionsbilen och var tvungen att be några brandkårskillar om knuffhjälp.
Jag har gjort enkäter i Sund.
I Kumlinge har jag…
Nä, jag minns inget som jag har gjort i Kumlinge i jobbväg, men jag har firat två midsomrar där.
Hur som helst . Jag är inte helt bortkollrad när det gäller de åländska kommunerna.
Men så hände en sak idag. Jag skulle till Högtomt i Saltvik. Östra Saltvik till och med (ni ser, jag har till och med koll på att det finns en skillnad där!). Jag slängde mig själv och kameraväskan i Nyans röda Ford och begav mig norrut. Förbi Jomala kyrka och Björsby, genom Godby och över Färjsundsbron.
För ovanlighetens skull var jag lite sen (skojar bara, jag är alltid sen!) och alla bilar framför mig körde så himla långsamt och det var dålig musik på radion.
Och sen hände det. Mitt i allt.
”Där är Knallen i Sund” tänkte jag.
Och sen.
”Fan, jag är ju i Sund.”
