DELA
© Nya Åland

Roliga filurer i svart och vitt

Många storstadsbarn vet i dag inte skillnaden mellan en skata och en kråka, klagade någon nyligen i Sveriges Radio. Ha, det vet ju till och med vår hund!
Hunden lärde sig redan som valp att skator måste vara lovligt byte eftersom matte sjasar och klappar i händerna då de försöker sno jordgubbar.
Det intressanta är att hunden överhuvudtaget inte bryr sig om kråkor, hackspettar, nötskrikor eller andra fjäderfän medan en skata bara behöver sticka in näbben över tomtgränsen för att det skall bli en vild och skällande jakt genom snår och rabatter. Och det händer ofta – vi har en hel skatklan i byn.

Skatorna är inte dumma de heller. Är fågelbordet fullt av delikatesser kan flocken skicka ut en ensam individ som bara har som uppgift att fånga hundens uppmärksamhet. Då den har hunden efter sig kastar de andra sig över fågelmaten.
Också hunden har sina trick. Nytt för i år är att den har upptäckt att skatorna övernattar i en stor idegran. Det bästa mörkernöjet är därför att tyst tassa under trädet och med några rappa skall skrämma upp fåglarna.
Jakten som följer är inte stillsam precis. Stackars grannar.

Hunden och katten är goda vänner men ve den främmande kisse som vågar sig in i trädgården. I höst har vi haft besök av en svartvit strykarkatt som för varje dag kom allt närmare huset. Tills den mötte hunden. Skatjakten är ingenting mot det race som följde.
Vi har viltstängsel runt tomten och den arma katten hade uppenbarligen glömt var den hade tagit sig in. Till slut var den inträngd i ett hörn av ett monster som skällde fradga.
Men skam den som ger sig. Katten flög fräsande på hunden med blottade tänder och klor och hunden satte av i en ylande flykt med katten efter sig. Det här pågick tills hunden bestämde sig för att det var bäst att dra sig mot matte som stod i ytterdörren.
Katten? Ja, den tvärnitade, flydde och har inte setts till sedan dess.

Har ni någonting som behöver stylas? Anlita Festligan i Lemland!
För ett par veckor sedan ställde Festligan till med ett av sina berömda temapartyn, den här gången i svart och vitt.
Ungdomslokalen Valborg hade förvandlats till ett förföriskt palats. Dekoren var gjord av allt från sopsäckar och vita tyger till lakrits och svarta kondomer. Det var supersnyggt och att också de cirka tvåhundra gästerna följde färgkoden gjorde inte helhetsintrycket sämre.
Stämningen var hög redan från början och snart fick allt det svartvita konkurrens av stigande röda nyanser på kinder och öronsnibbar.
Tack och lov för det. För när jag sent omsider flaxade in till hunden i hemmet så var det nog bara den röda knoppen som räddade mig från att bli tagen för en skata.
Och jagad – och då hade det verkligen varit synd om grannarna.

Titte Törnroth-Sarkkinen