Resan kommer jag att minnas hela livet
Att åka till ett annat land, få vara med om nya saker och bo hos någon som man aldrig sett i verkligheten, är en häftig upplevelse som man nog inte har möjlighet till att vara med om så många gånger i livet.
I mars 2012 reste jag, tre andra elever och en lärare till Tromsø, som ligger i den norra delen av Norge. Där skulle vi besöka Langnes skola och dess elever, som gjorde en musikal till det nordiska projektet MADD.
Vi från Åland höll i det här läget på att öva till vår musikal ”Hitta hem” och vi skulle få se den norska musikalen ”Reisen til frogway” för att få inspiration och idéer att ta med oss hem. Vi skulle alla få bo hos norska familjer som hade ställt upp för att låta oss bo hos dem.
Vår färd började med färja till Sverige, flyg från Arlanda och sedan landade vi på Tromsø flygplats, där vi möttes av glada ungdomar som tog emot oss. Sedan skildes vi ålänningar åt och alla åkte till sina värdfamiljer.
Kroppen kändes som en evig berg- och dalbana för jag var väldigt nervös inför att träffa min familj. Framme vid huset fick jag ett eget rum med tv, säng och badrum. Det norska språket vällde fram ur den nyfikna familjen och det doftade lax ur ugnen.
Min värdfamilj, som bestod av två barn och två vuxna, var en väldigt aktiv familj och deras kalender var för det mesta fullspäckad. De var väldigt trevliga och undrade mycket om hur allt såg ut på Åland. Själv var jag ganska blyg och försökte mest att koncentrera mig på allt de hade att fråga och berätta.
Under de tre dagarna i staden fick jag se många olika platser och miljöer. Naturen var så väldigt annorlunda än den natur vi har här, och de höga bergen sträckte sig som murar kring tätorten.
Allt kändes som en sagovärld, så fint men ändå så overkligt. Det var även roligt att få se den norska musikalen, där eleverna hade jobbat hårt inför premiären som vi sedan fick vara med och beskåda.
Langnes skola skilde sig också ganska mycket från våra skolor på Åland. Där fick man ingen skolmat, eleverna var väldigt många, klasserna delades in i baser och högstadiet räknades från årskurs åtta till tio. Annars var skolan mysig, prydlig och någorlunda modern.
Under det här äventyret lärde jag mig rätt så många saker. Innan resan var jag orolig och hade funderat mycket på hur allt skulle bli och om jag ens skulle förstå någonting av vad de sade.
Men man ska inte alltid se det otrevliga med att resa utomlands, utan se det som en kul grej och då blir allting roligt och oförglömligt. Så blev det för mig och jag hade tur som fick möjligheten att åka till det fina Tromsø.
Resan är något jag kommer minnas hela livet och får man chansen att lära känna nya människor på det här sättet så ska man verkligen ta den.
