DELA

Ren suggestion bär oväntat långt

Av förekommen anledning har jag tänkt mycket på tv:ns makt på sistone, och i helgen upplevde ett alldeles konkret exempel på tv-suggestion.
På söndag morgon vaknade jag med vaga planer på en springtur före frukost. Av det blev intet. Sedan satt jag i soffan och lallade med pojkarna och tittade på VM. På kvinnornas maratonlopp, av allt i världen.
Det kan inte finnas många saker som är mer omdramatiska än ett maratonlopp som tar långt över två timmar att genomföra. De sprang och sprang och sprang. Och sprang.

Framåt 35 kilometer sprangs det, innan det där roliga började hända när man plötsligt började se att vissa gick på medan andra millimeter för millimeter fick ge tappt. Tuffast av alla var hon japanskan Reiko Tosa, som ledde länge, sen fick ge sig, föll ner på fjärde plats och sen…
Ja, vad var det hon gjorde? Centimeter för centimeter segade hon sig ifatt igen. Man kunde nästan se svordomen i en pratbubbla ovanför hennes huvud. Hon skulle fan inte ge sig. Egentligen orkade hon inte, men hon gjorde det ändå.
Jag kände hur jag satt och skar tänder där i soffan, hur det nästan började värka i lårmusklerna av sympati.

När loppet var slut och Reiko Tosa kom i mål som tredje kvinna snörde jag på mig springskorna som i trans. Aldrig har jag sprungit så lätt eller med så högburet huvud, och tio kilometer kändes som ett ingenting. Jag längtade efter att någon skulle försöka springa om mig, så jag kunde ha svarat på motståndet.
Nåja. Sånt går ju snabbt över, men jag har faktiskt funderat på om jag borde banda in några långdistanslopp att titta på som inspiration. Om det räcker med att se lite världsstjärnor på tv för att tro att man kan springa som en så är det ju billig träning.

Så en lite historia från skolans värld. Min minsta lilla batting har börjat skolan, en vacker liten herre med ryggsäck bredare än de smala axlarna. En dag kom han hem från skolan och meddelade sin farmor att han nu visste varför den där Jesus var så populär.
– Han var ju trollkarl.
Självklart. För ett barn i Potter-generationen är den som kan omvandla vatten till vin inte guds son, utan en trollkarl.