DELA
© Nya Åland

Pinsamt med besvärliga typer

I min värld är folk snälla mot varandra, eller åtminstone artiga, för att det känns jobbigt att inte vara det.
De flesta människor tycker att det är fruktansvärt obehagligt att ta strid, att orsaka konflikt, att vara till besvär.
Det är därför många bara nickar och ler när servitören frågar dem om maten smakade bra, fast det var som gammal skosula med pulvermos och pås-sås.

Om man säger emot eller ställer frågor, särskilt som kvinna, upplevs man som aggressiv och besvärlig. Folk börjar skruva på sig. Är det riktigt illa himlar de med ögonen eller börjar harkla sig lite menande. Visst känner ni igen signalerna? Stolar som skrapar ”i misstag”. Nån som vrider på sig och tittar i taket. En suck som är lite mindre än demonstrativ.
Allt det där som bara skriker: Herregud, du är pinsam! Sluta!

Det enda som hjälper är att man kan gömma sig bakom en roll om man ska vara besvärlig. Man kan vara journalist eller politiker eller direktör – en person som förväntas vara besvärlig och bryta mot de outtalade koderna som styr vårt sociala umgänge.
Jag tycker det är viktigt med besvärliga människor som utmanar artighetsnormen, viktigt att ta vissa konflikter och viktigt att vara kritisk.

Det jag inte tycker är viktigt är människor som vill göra det ovanstående utan att behöva bry sig om flocken eller hur den reagerar.
Kommunikation är interaktion, och om man sänder ut signaler borde man också vara med när de tas emot. Allra minst borde man som avsändare finnas där, så att flocken, alla vi människor, kan bedöma om fara hotar eller om det bara är tomt blås.

Den bedömningen kan man inte göra om avsändaren är anonym, och därför känns alla anonyma diskussioner som pågår på nätet så obehagliga. Man vet inte om det finns människor överallt omkring en som är hatiska och elaka, eller om det bara är ett fåtal. Man vet inte om de som skriver är människor som förtjänar att tas på allvar.
Vadå, säger ni kanske? Alla förtjänar väl att tas på allvar. Och jo, jo. Men vi mäter andra människor utifrån den kunskap vi har om dem, deras utseende, kläder, doft, utbildning, status och tidigare handlande.

Om allt det är borta finns bara ordet, utslungat som ett blodigt ben mitt i flocken.
Ja, ni förstår poängen. Den är inte ny.
Fri debatt är en mänsklig rättighet. Inte fri anonym debatt.

Nina Fellman