På ett rosa moln…
Vad skulle du göra om man fick ett eget moln egentligen? Jag menar ett alldeles helt eget. Sådär lagom stort, mjukt och fluffigt. Det är en intressant tanke.
Jag pratade med en väldigt kär vän om detta här om dagen, eller egentligen om vad man skulle göra om man skulle kunna hänga där upp ett tag. Han skulle hoppa runt, sade han. Som en tok. Antagligen skulle det se knasigt ut, lite ful-sött sådär. Men det var i alla fall hans första tanke. Första tankar är viktiga.
Personligen skulle jag nog bara ligga still. Hur underbart skulle det inte vara att bara ligga där uppe, helt stilla och isolerad från omvärlden. Inget som stör. Bara en och annan fågel kanske. Förhoppningsvis inga flygplan i alla fall. Det kunde ju förta njutningen ganska direkt. Mitt moln skulle gärna få vara rosa, lite varmare än kroppstemperatur och utrustat med några riktigt bra böcker och en platta mörk choklad. Då skulle jag vara nöjd. Kanske till och med lycklig?
Efter att ha tänkt på detta ett tag, och antagligen dreglat en smula vid tanken på chokladen också, kom jag på att jag egentligen inte behöver ett moln. Jag kan lika bra använda mig av en gräsmatta ute på landet eller i skärgården, min egen säng, eller kanske bara en riktigt bekväm fåtölj. Bara det är ju en underbar lyx, som dessutom är alldeles för få förunnad idag.
Egentligen handlar det nog bara om att ta sig tid att bara vara, utan att ha något inplanerat, och utan att ha en mobil som kan ringa eller pipa. Att bara släppa taget om vardagen och drömma sig bort. Det tror jag att alla borde göra oftare, mycket oftare. Jag anser mig koppla av när jag är på fik med mina underbara vänner, men så är det ju inte. Inte egentligen. För det är ju fortfarande full rulle då. Prat, skratt och ännu mer skratt. Fast skratt kanske är avkopplande?
Nåja, det jag egentligen vill komma fram till är att vi måste ta oss tid att koppla av. Stänga av all stress, press och hysteri lite nu och då. Det har vi faktiskt både tid och råd att unna oss.
Och fundera lite extra på det där med molnet, jag tror det är lättare att inse vad man önskar sig eller vad som får en att koppla av om man gör det på ett mer abstrakt eller otänkbart sätt. Lättare att släppa loss tankarna liksom.
Min moln-fantasi var i alla fall hemskt trevlig. Och säkert min väns också. Ska åka till honom ikväll igen och diskutera mer spännande, livsomvälvande fenomen tror jag. Underbart.
JENNY SINDÉN
