DELA
© Nya Åland

På blanka fotsulor

Det här var sommaren när mina fötter lärde sig tåla allt.
De kände sällan trycket av skor, än mindre av sockor där de tassade fram över släta klippor så heta att det brändes.
Men inte länge. Efter en tid var fotsulorna som läder – starkt, glatt, slittåligt – och så hala att försiktighet krävdes nedför berget.
Det hände att fotsulorna slant och kroppen som hör till ramlade omkull. Så där bara. För att fotsulorna var som dansskor.
Det här var sommaren när benen blev bruna upp till kanten av arbetsshortsen. Det händer inte så ofta.

Det
här var sommaren när vi flämtande kastade oss i viken i Norrhavet där vattnet kändes kvalmigt och svalkan uteblev. Kroppen torkade direkt och handduken låg kvar på berget.
Det var magiskt. Helt magiskt.
Knappast får vi uppleva en sådan ihållande värmebölja igen i våra liv, tänkte vi på kvällarna när luften svalnat och dagens arbete var färdigt.
Vi vet inte. Klimatförändringen är på gång och vi vet inte vad den för med sig. Vi kan bara se oss omkring och hoppas att vi klarar oss från skogsbränder och skyfall som översvämmar våra källare.

Hjärnan
har sysslat med råspont, tjocklek på isolering, utskottsvirke och hur många bräder man egentligen orkar bära nerför berget i hettan. En sak i taget, ordning och reda. Inte tio bollar samtidigt i luften utan tydliga listor på vad som behövs för att komma vidare från punkt A till Ö.
Så befriande vilsamt för huvudet. Så otroligt skönt för kroppen som klarat av allt det fysiskt tunga utan att knota, utan att värka, utan att vrickas eller tröttas.
Bara det.
Hjärnan har till och med vågat sig på att prova backa med släpvagn, en skräckfylld utmaning. Jag kan inte säga att jag kan men jag har åtminstone fått lära mig ett knep som jag gärna delar med mig åt till alla som har samma oförmåga som jag:

Ta
tag i ratten som vanligt med höger hand. Med vänster hand greppar du ratten längst nere. Dit du för din vänsterhand, dit svänger släpvagnen.
Så där. Nu är det bara att låta sig utmanas och ge sig ut för att öva. Så slipper du som jag säga till varje gång du ska handla virke att du inte kan backa med släpvagn.
Allt man inte kan begränsar ens liv. Allt man kan berikar, och särskilt om man lär sig något nytt.

Annika Orre