Orre hade i alla fall rätt om riksdagsvalet
Förra veckan skrev Annika Orre om hur hon förlorat två vad med mig. Hon tillskrev mig en analytisk begåvning som jag sannerligen inte har. En jämförelse med Paul hade varit korrekt. Paul var bläckfisken som hade flyt när han tippade resultatet i fotbolls-vm 2010.
Det som Orre inte skrev var att hon också kunde ha slagit vad med sin make om ålänningarnas riksdagsval – och att hon i så fall hade vunnit. Han räknade med omval för Elisabeth Nauclér. En sittande åländsk riksdagsledamot brukar ju bli omvald. Annika anade att Mats Löfström skulle ta hem det. Det gjorde jag också.
När Löfström kungjorde sin kandidatur talade jag med centerfolk som tyckte att hans ambition och iver var uppfriskande och att han var ett framtidsnamn. Men riksdagen redan på första försöket? Tveksamt. Och han ställde upp på samma lista som Nauclér.
Men Löfström fortsatte som han började, med full fart framåt. Han var tydlig med att han inte gick med i matchen bara för att bli någons suppleant. Han bokade Annie Lööf till Ålands lyceum, hejade på IFK på Facebook och hade en stark närvaro i olika medier. Jag såg honom kanske två gånger på riktigt under kampanjens gång men det kändes som om vi möttes hela tiden.
Nauclér då? Att förmedla vad man gör i riksdagen till de åländska väljarna är inte lätt. Politikerns vardag när kampanjen är slut är inte folklig och festlig. Det är utskottsmöten, debatter och omröstningar som oftast inte har någonting med Åland att göra.
I lagtinget har media sitt eget rum där vi kan följa med allt som sägs.. Riksdagshuset besöker vi inte och rapporteringen därifrån är sporadisk.
Nauclér lät trött i intervjun för Åland24 när resultatet var klart. Hon fick det att låta som om folket röstade bort henne och inte att folket röstade in Löfström.
Den första gången hon blev invald – 2007 –var en röst på henne ett sätt för folket att visa sitt stöd efter att landskapsregeringen hade lagstiftat bort hennes kanslichefstjänst.
I det förra valet fick hon 6 900 röster. Utmanarna hade ingen chans.
Den här gången var rösterna färre, men ändå – det fanns bortåt 4 600 väljare som uppskattade det som hon gjort och ville göra för Åland så mycket att de lade sin röst på henne och ingen annan.
Ett tack till dem hade väl varit på sin plats? Det kom dagen efter, via Facebook.
