DELA
© Nya Åland

Ordningsmakten och jag

Vägen mellan Åbo och Gustavs en somrig söndagsförmiddag. Solen skiner, men alla i bilen är trötta och vill hem efter att ha missat kvällsfärjan och tillbringat natten på hotell.
Så ser jag en kännspak blåvit bil på en liten sidoväg. Bredvid bilen står en moped parkerad. Polisen har haffat en mopedist.
– Jess! säger jag spontant.
Inte vet jag varför polisen stoppade mopedisten, men min spontana reaktion är ett resultat av den vilda västern som råder inom mopedkulturen, åtminstone på Åland.

Vi åker
en bit till och snart ser jag en motorcykelpolis sitta på sitt vidunder på en sidoväg. Han verkar se på trafiken med en bister, respektingivande min. And I like it! (= Och jag gillar det!)

Polisövervakning
ger ordning och reda. Det skulle jag kanske inte säga om jag levde i en diktatur, men i min värld representerar polisen trygghet. Visst, det finns rötägg bland polisen också, rötägg som missbrukar sin position eller bryter mot lagen.
Men jag hoppas att när jag behöver en polis får jag hjälp av en som tar sin roll som folkets beskyddare på allvar. Som står tryggt bredbent med händerna på patronbältet och säger: Jaha? Hur var det här då? Som lägger en filt om mina axlar om jag behöver det. Som sätter sin hand på mitt huvud så att jag inte ska slå huvudet i dörrkarmen när jag baxas in i baksätet på polisbilen. Som kör hem mina barn när de behöver de och spänner ögonen i dem och säger: Och så låter vi det här vara sista gången!

Jag har
inte varit i kontakt med polisen så väldigt mycket, annat än i pass- och körkortsärenden, och genom jobbet. Därför kanske min uppfattning om hur polisen beter sig är alldeles för mycket präglad av barnprogram och polisserier från New York.
Någonstans mitt på skalan mellan dessa ytterligheter borde väl den åländska polisen passa in.

Jag hör
till dem som gärna agerar civilpolis, men helst av allt vill jag att den riktiga polisen ska se till att folk följer de lagar vi har. Då kan jag luta mig tillbaka i trygg förvissning att anarki inte råder och kanske göra något roligare än att hålla ordning på mänskligheten. Därför känner jag mig trygg när jag ser polisen övervaka trafiken.
Speciellt som det inte är jag som kör och sambon inte har en lika tung fot på gasen som jag har.