DELA
© Nya Åland

Om skidåkning och korv

Jag känner mjölksyran i benen. Jag flåsar fram i skidspåret, adrenalinet kickar igång när jag närmar mig mållinjen. Snart är det över. Jag hatar verkligen att skida.

För några dagar sedan anlände det sista flyttlasset från Österbotten, i lådorna låg bland annat mina skidkläder. Skidorna däremot står i ett förråd hemma hos mina föräldrar.Jag hade inte trott att det skulle finnas någon snö har i vinter. Där hade jag fel.

Mitt intresse för längdskidåkning kom för några år sedan även om jag lärde mig skida när jag var liten. När jag gick i lågstadiet hade vi (o)turen att ha väldigt snörika vintrar i Österbotten, det innebar allt som ofta längdskidåkning i skolan på gymnastiken. Det var inte populärt, förutom hos dem som tävlingsskidade.

Jag vet inte exakt vad det berodde på men var och varannan som gick i lågstadiet under samma tid som jag hatade att skida. Hos vissa som jag pratat med har hatet rotat sig så djupt att de aldrig någonsin stått på ett par skidor igen.

Själv började jag skida igen när jag blev vuxen. Det var mycket roligare när det var frivilligt.

Vår skola hade obligatoriska skidtävlingar varje vinter som jag bävade för. Veckan före tävlingen gick man alltid med uppknäppt jacka och blöta strumpor i hopp om att bli sjuk och inte kunna delta. Helst av allt borde man ha brutit benet, då skulle man ha fått stanna hemma hela dagen.

Men jag blev aldrig sjuk eller bröt benet, jag deltog varje år. Egentligen var det inte själva skidningen i sig som var värst, det värsta var att resultaten med namn, tid och placering sattes upp på väggen strax efteråt. Alla kunde se hur bra eller dåligt man gjort ifrån sig.

Jag minns ett år när några killar i protest mot att de blev tvingade till att delta hade tagit med sig ved och korv ut i spåret. Ute i skogen gjorde de upp eld och grillade korv istället för att skida.

Jag hoppas att man inte tvingar barn till att delta i aktiviteter som man gjorde under min skoltid. Prova på ska man alltid göra, men att tvinga någon att skida fast man inte vill kan sätta djupa spår även om det bara handlar om lite skidåkning.

Det är verkligen synd att jag lämnade kvar mina skidor i Österbotten för snön har verkligen hittat till Åland.