Om klackskor och symboler
Jag läste en kolumn av Anne Hietanen på Yle som handlade om vilka kläder man har på sig när man är hemma. Det bästa, enligt Hietanen, skulle vara att få spionera på folk i deras hemmamiljö och se konstrasten mellan den offentliga personen och den hen är hemma.
Kläder säger mycket om hur en person är, tycker jag i alla fall. När man lär känna någon förknippar man dem med en viss sorts klädstil efter ett tag. Vissa yrkesgrupper förknippas också med vissa kläder, ta nu affärsmän och kvinnor som exempel och tänk om de satt på möten i mysbyxor eller leopardtights istället för kostym.
I tonåren är det vanligt att man provar på olika klädstilar, det hör ihop med att man söker efter sig själv och sin identitet. För ett år sedan läste jag en kurs i ungdomsvetenskap som handlade om ungdomars stilar och hur man ska tolka symboler. Allt är nämligen en symbol, en keps som bärs på ett visst sätt, att ha håret färgat i flera nyanser eller hur ungdomar pratar sinsemellan.
Forskaren som föreläste minns jag tyvärr inte namnet på, men jag minns att han sa att man inte ska underskatta ungdomar och deras symboler för de betyder mer än man tror.
När jag gick i gymnasiet var min standardklädsel jeans, skjorta och högklackade stövlar. Det skulle aldrig komma på tal att åka iväg ofixad till skolan. Jag hade en kompis som ofta kom till skolan i jogginbyxor, jag minns att jag tänkte att det där ser väldigt skönt ut kanske jag också borde. Jag försökte en morgon men vände om i dörren och bytte tillbaka till jeans, jag klarade helt enkelt inte av att gå till skolan i mysbyxor.
Kläder är symboler för oss själva också, vem vi är eller vem vi vill vara, hur vi vill att andra ska uppfatta oss. Affärskvinnan i leopardtights blir knappast uppfattad som seriös, hon behöver kostymen som symbol för att den visar på trovärdighet. Det är också en symbol för henne själv, är man osäker inför något kan kläderna göra att man blir mer självsäker.
Mina klackskor och skjortor i gymnasiet var en symbol för mig själv, det var lättare att få saker gjorda om jag skilde hemmakläderna från skolkläderna. Så är det i arbetslivet också, jag har inte samma kläder på mig hemma som på jobbet.
Även om det var tungt att gå till skolan i dåliga klackar var det min symbol (bokstavligen) för att ta mig framåt i livet.
