Om Åland 1 och representation
I tiderna fanns det tydligen planer på att bygga en lantrådsbostad i samband med det så kallade ”Projekt-77”, det vill säga när självstyrelsegården, Arken och museet byggdes. Då framtidstron och de raka linjalerna spratt som hetast tyckte vissa att den åländska regeringschefen skulle ha en ståndaktig bostad för representation.
Vi är ju lite både ock med symboler på Åland. Flaggan är viktig. Och hjorten. Och nu vill man ha polisbilar och uniformer med ”åländsk profil”. Men i övrigt spänner vi inte i de symboliska hängslena så ljudligt. Ibland rullar landskapsregeringens bilar Åland 1 eller Åland 2 på vägarna med prominenta gäster. Åland 1 har ju flaggor i fören och allting. Synd bara att det är ett bränsleslukande vrålåk. Det skulle passa sig med miljövänligare alternativ. Efter att skolfartyget Michael Sars härbärgerat en stor del av regeringen på officiellt representationsuppdrag så kan man nästan kalla fartyget för Ålands flytande ambassad. Ålands vapen finns ju på fartygssidan och allt. Men i övrigt är det ganska lågmält. Inget regeringsplan, ingen helikopter, inga officiella sigill för varje minister. Och ingen lantrådsbostad. Janå, lantrådet bor ju förstås någonstans, men ni förstår vad jag menar.
I tiderna använde landskapsregeringen ett utrymme i Kastelholms slott för representation. Slottet som ju är vaggan för åländsk förvaltning och herreskap har en sal där det finns ett långt rejält träbord omgivet med vackra skinnbeklädda stolar. Den pampigaste stolen är vigd åt den person som har högst rang. Numera kan vem som helst hyra salen.
Den oerhört stilfulla Gustaf Eriksonska villan kan också användas till representation. Sommartid ståtar huset med en trädgård av sällan skådad prakt.
I internationella sammanhang anses det symboliska språket oerhört viktigt. Det ska ståtas och pompas och visas var makten ligger. I den diplomatiska snårskogen kan det vara av avgörande betydelse att alla gästers bestick ligger exakt lika långt från bordskanten. Att man använder rätt tilltal, ”eders excellens”, att talturen är i ordning och att rätt person stiger ur bilen i rätt ordning. Annat kan tolkas som en förolämpning. För att inte tala om ifall regeringschefen fick sitta i korridoren och vänta…
Vi människor kommunicerar på så många olika sätt. Symbolspråket är oerhört starkt. USA:s förre utrikesminister Madeleine Albright fick en gång frågan hur det var för henne att som kvinna besöka vissa länder där statstyret var minst sagt mansdominerat.
– Det var inga problem. Jag landade ju i ett enormt flygplan med USA:s sigill på sidan, ska Albright ha sagt ungefärligt återgivet.
Nåja, vi ålänningar drar som sagt inte i hängslen och ”fjompar” oss i onödan. Men nog skulle det vara fräsigt med en lantrådsbostad. Tänk om lantrådet i dag skulle kunna ståta med en våning på Ålands museums tak (de planerna fanns) med en stor terrass mot Tullarns äng och Slemmern. Vilka cocktail-partyn hon kunde ordna!
