DELA
© Nya Åland

Oktoberfest och pälsar

Julen är för många en stressig tid då det ska köpas julklappar och bakas inför högtiden. Man måste städa för släkten som kommer på besök eller planera för att hälsa på släkten.

I min familj är oktober snäppet värre. Antingen lider både min och sambons släkt av post-jul-depression som botas med lite barnproduktion eller så är det genetiskt betingat att barnen ska födas i oktober oberoende när de produceras (är det ett tillräckligt vetenskapligt ord för att passa i en lokaltidning?).
Så nu är vi mitt i den mest hektiska kalasperioden. Två av barnen, två av barnens kusiner, min bror, min kusin, mina kusiners barn, barnens kompisar och även andra bekanta fyller år i oktober. Det blir ganska mycket kalasande på en månad. Sedan har man bara november på sig att återhämta sig från sockerruset innan julmaten och -godiset gör sitt inträde.

Men från och med i dag kan jag begrava det dåliga samvetet för mitt sötsaksintag. Två kollegor hade nämligen sett ett program där man slog fast att liksom det är genetiskt betingat hur lång man blir och är det även hur fet man blir. Det spelar ingen roll hur man kämpar mot sin övervikt så har kroppen ett favoritläge dit den strävar.
Jag börjar inse att mitt och min kropps favoritläge är detsamma. Tyvärr är det läget inget hälsosamt läge så jag måste kämpa mot min kropp. Men i oktober och december får mina gener precis vad de vill, mat och sötsaker i överflöd.

Över till något helt annat. När jag var till grannlandet i väster och släppte loss med lite shopping träffade jag en ung flicka som stod utanför en butik och delade ut broschyrer om djurens rätt.
”Vad tycker du om att djur föds upp endast för att bli pälsar?” inledde flickan med. Trött som jag var tittade jag en lång stund på henne och svarade sedan: ”Jag vet faktiskt inte”. Jag fick en broschyr och gick in i affären. I affären fick jag en till broschyr och ett märke, som protesterade mot päls, att sätta på jackan.
Jag tackade och tog emot och iddes inte påpeka att det nitbeklädda lädret de sålde i affären faktiskt också kom från djur. När jag gick från affären mötte jag en annan ung kvinna som bar en enorm rävboa runt halsen. Intresserat stannade jag och vände mig om. Nu skulle jag få se djurrättsflickans möte med den pälsklädda flickan.

Men nej
, djurrättsflickan studsade till och vände på klacken när hon fick se pälsflickan. Hade det inte varit bättre att övertyga henne än mig i min nylon-akryl-bomulls-utstyrsel?

NINA SMEDS