DELA
© Nya Åland

Och traktorn blev till bröd

Det finns en given väg att gå här i livet. Den här vägen uppmuntras ungdomen att slå in på av alla möjliga olika instanser. Det är också den väg som de flesta tar, i en eller annan form. Den delar in livet i olika skeden, som också lättast gås igenom vid en viss ålder. Först går man igenom grundskolan. Sedan utbildar man sig till ett eller annat yrke. Om det sker på yrkesskola, universitet eller ett institut i Schweiz gör ingen större skillnad. Studievägledaren på högstadiet har många förslag att komma med. Föräldrar tycker oftast att det här är den bästa vägen att gå. Det anses ju vettigt att byta miljö ett tag också, och studietiden omges av mycket nostalgi och förväntningar.
Sedan finns det dem som gör något helt annat. Ibland handlar det att om som ung starta ett eget företag. Har man gått den säkrare vägen är det svårt att inte fascineras av 24-åringar med tre års chefserfarenhet. Vissa håller också med istadig envishet fast vid det de kan, som inte kommer från någon skolning. Ibland stöter man på jonglörer eller fotografer som lever på det de ägnade sig åt istället för att åka moppe och titta på film. IT-miljonärerna som började med något obegripligt i garaget är redan moderna mytfigurer. Ofta har man förutom de osäkra omständigheterna också omgivningens oförstående frågor att ta itu med.
Utanför storstäderna finns en särskild sorts självanställande överlevare. När bekanta för inte så länge sedan byggde om sitt hus anlitade man just en sådan. Han började med markarbeten – gårdsplanen skulle jämnas till med en grävskopa som han fixat någonstans ifrån. Om de skulle vilja ha en veranda eller ett trädäck var det inga problem, han kände dessutom någon som kände någon som hade lite virke liggande. Ett garage behövde snyggas till, det gick på en förmiddag. Som avslutning snackade han lite om att byta kamrem på bilen också.
Dessa födkroksekvilibrister befinner sig en dag i arbete, och allt arbete får de fixa själva. Efter morgonkaffet finns ingen chef som har bestämt vad som ska göras. De arbeten som finns runt omkring landsorten får man lära sig att göra. Äger man inte skog eller jord, eller har ett jobb inne i stan, så är det ofta det enda sättet att kunna bo där man vill bo och leva som man vill. Allt större delar av avfolkningsbygderna försörjer sig på en informell ekonomi. Det är lika vanligt med betalning i maskinlån eller hembakt som i pengar. Alltid kan man behöva något, någon gång, som någon har stående hemma i lidret eller bakom stallet.
Det är inte bara IT-pionjärerna som tycks trolla fram sitt levebröd ur ingenting. Det händer varje dag runt garage och gårdsplaner. Det är inte mindre beundransvärt heller.

Erik Hallstensson