DELA
© Nya Åland

Norge, dopning och skammen som finne

Jag hör till dem som med lite obehag vänder bort blicken varje gång någon skäller på den norska skidåkaren Therese Johaug och hennes läpputslag.

Jag skruvar generat på mig när finländska skidåkaren Ainokaisa Saarinen med moralisk indignation säger att hon minsann kollar upp vilka mediciner hon stoppar i sig.

Jag förstår att det känns bra att någon annan åker dit för dopning, helst skulle hela norska landslaget få åka fast. Och deras läkare också. Så behöver inte vi finländare vara de som är världsmästare i vinter-dopning.

Jag vill inte bli påmind om det Stora Sveket från det finländska skidlandslaget. Jag vill inte minnas hur hjälten Mika Myllylä söp ihjäl sig i sin skam. I vår skam.

Men eftersom jag inte velat engagera mig i Johaug-affären så har jag inte riktigt förstått heller vad de menar med att hon inte såg texten som varnade för doping.

Jag skulle tolka texten, ordet dopning med en röd ring och ett rött streck över, som att det INTE är ett dopingpreparat. Men jag är ju ingen skidåkare på den nivån och heller inte van vid att handla dopningspreparat i apoteket.

Hur som helst är det pinsamt hur snabbt vi finländare kan ge igen de senaste 15 årens bitterhet och lasta det på denna Johaug. Om dopningen i det norska skidlandslaget är lika organiserad som det var (?) i det finländska är det här bara början.

En liten, liten del inom mig hoppas att det rullas upp en skandal i paritet med Lahtis 2001 fast med norrmän i huvudrollen. Men en större del av mig hoppas att det bara är en miss från Johaugs och hennes läkares sida.

För när jag äntligen kan njuta av skidtävlingar igen vill jag inte få tillbaka den där gnagande misstanken som fanns där i tio år efter Lahtisskandalen. Misstanken om att det inte är gröt och hård träning som driver skidåkarna.

Jag vill att skidtävlingarna fortsättningsvis ska vara den underhållning som de åter hade hunnit bli.

Jag vill inte ha det där fuskarhelvetet igen. Jag vill tro att den som är i bäst form just då är den som vinner.

Hur svårt kan det vara?