DELA
© Nya Åland

Nästan Ikea-fri

Vågar man komma med en bekännelse utan att bli betraktad som hopplöst urmodig? Kanske ändå.
Det förhåller sig nämligen så att jag är nästan Ikea-fri. Bara en gång i mitt liv har jag satt min fot på Ikea.
Och det var för flera årtionden sedan.
Min syster, som då bodde i Sollentuna, behövde någonting från Ikea och jag som hade bil skjutsade henne till varuhuset i Kungens kurva, någonstans söder om Stockholm.

Jag har ett minne
av något ljusgrått halliknande, stora salar med staplar och högar av det ena och det andra.
Att jag själv skulle ha köpt någonting minns jag inte, men man vet ju aldrig. Kanske kom jag hem med någon temugg eller något sängöverkast som syrran tyckte att jag behövde.
Att jag över huvud taget kommer ihåg detta Ikea-besök beror kanske på att jag här på Åland så ofta påminns om Ikea. Ålänningarna verkar nästan beroende av att regelbundet späda på Kamprads miljarder. Än handlar det om köksinredningar, än om goda köttbullar.
Är det ett beroende? Och borde man i så fall fortsätta att avhålla sig? Inte fastna i Ikea-ismen.

Nu ser jag också
i kom-ihåg-spalten i Österbottens tidning att föreningar ordnar bussresor till Ikea. Är det månne färder ända till Haparanda eller till södra Finland? Dessutom har kollegan Annika Orre, kommen från Malax, upplyst mig om att det skall byggas ett Ikea-varuhus i Vasa!
Om inte förr så blir väl österbottningarna riktigt Ikea-beroende då.

Fast å andra sidan
får ju det man skall tillbe och tråna efter inte ligga för nära och bli för vardagligt. På sjuttiotalet när Finland ännu höll smörpriserna uppe ordnade österbottningarna smörhamstringsresor med buss till Haparanda och, med de färjor som då ännu trafikerade, över Kvarken till Umeå och Skellefteå. Då kunde man – hur förunderligt det än låter – också köpa finländskt bitsocker billigare i Sverige än i Finland. Det hade väl något med jordbrukspolitiken före EU att göra.
Man och man. Själv har jag varken hamstrat smör eller socker i utlandet.
Inte heller har jag åkt med på någon uppköpsresa till bröderna Keskinens bybutik i Tuuri i Töysä. Den som så skickligt byggts upp till Finlands näst största affär (bara Stockmann i Helsingfors är större) och blivit landets populäraste resmål (med nästan 6 miljoner besökare). På samma sätt som med resorna till Ikea kan man i österbottniska tidningar läsa om hur ”bussen till Tuuri avgår…”

Man skall förstås
inte raljera för mycket. Säkert har de som vallfärdar till Ikea eller Tuuri nog så trevligt. Och billigt lär det ju vara. Åtminstone om man låter bli att köpa sådant som man inte behöver. Kanske borde man någon gång i livet låta sig förföras av köttbullarna på Ikea i Uppsala eller ta en sväng via Tuuri på väg till Österbotten, kanske övernatta på det lyxiga hotell som numera tillhandahålls bybutikskunderna.
Osvuret är väl bäst. Rätt vad det är så åker man dit.