DELA
© Nya Åland

Nästa istid ska ta bort ditt namn

I helgen samlades släkten en sista gång i viken. Barnen simmade, vi eldade ris och badade bastu. Havet låg blankt, solnedgången var rosa och klipporna vällde ner mot havet, oförstörda, mossiga, så som de vällt ner mot havet sedan istiden. Orörda, eviga.

Eller vänta? Vad står det på den där klippan?

Släkten ställer sig i en ring och ser neråt. Tre namn är skrivna på berget. Någon har haft en silverpenna med på sin utflykt i akt och mening att för alltid inpränta sitt namn i berget, det som legat på sin plats sedan istiden.

Och jag tänker, att nu har individualismen gått för långt. Tre personer har tagit sig rätten att föreviga sina autografer på berget. De har ansett att deras namn är viktigare än allt annat: att det är någon annans klippa och att man inte ens kan äga klippor utan bara har dem till låns.

Naturligtvis är det frustrerande att dessa tre namn ska finnas kvar på en klippa mina barnbarn en dag ska gå på. Men ännu mer frustrerande är den fullständiga avsaknad av respekt för naturen som de tre namnen är ett vittnesbörd om.

Sist och slutligen landar vi där: man ska inte förstöra naturen. Rätten att föreviga ditt namn, är inte större än plikten att ta vara på naturen. (Och i ett större perspektiv: rätten att åtnjuta några semesterveckor på Thailand borde inte vara större än medvetenheten om hur mycket flygresan påverkar klimatet.)

Jag tänker också: är folk inte kloka i huvudet?

Vem är det som tycker deras eftermäle är viktigare än allt annat? Vem är det som anser att just deras namn för alltid ska vara inpräntat i ett berg med utsikt över solnedgången? Vem är det som tycker att berg blir vackrare med silverpenneklott?

Så: Niklas, Martha och Max. Just nu är ni ganska billiga i mina ögon.

Ni vet vad ni har gjort, och ni vet var ni har gjort det. Har ni något som helst respekt för andras egendom, men kanske ännu mer för naturen, den väldiga och vackra, ser ni till att ta bort era namn.

Hur? Ja, inte vet jag. Det borde ni ha tänkt på innan ni ansåg er så viktiga att era namn för evigt skulle präntas in på klippan.