DELA
© Nya Åland

När tisdagen är din enda tröst

Du vet den där känslan, när du är så trött att man inte kan tro att det är väckarklockan (läs: mobilens alarm) som ringer. Det är helt enkelt inte rimligt.

Du hasar dig upp, trots att den där förbaskade John Blund inte riktigt har släppt taget om dig.

Du gnuggar dig i ögonen och petar bort ”morgonrosket”, ”nattsanden”, ”sömnskorven” eller vad just din familj har valt att kalla skräpet man måste peta bort från ögonvrån om mornarna. Du borde duscha, det skulle antagligen pigga upp, men lite lort har ingen dött av.

Frukosten, som brukar vara din favoritstund på dagen, finns det idag varken lust eller tid till. Zombier äter inte gröt.

Varför är du så trött? Jo, för att du tog kvällsbåten hem från riket igår kväll. Som du hatar de där båtarna. Mest av allt alla de där människorna som är där HELT FRIVILLIGT, när det för dig bara är en transportsträcka.

Du känner dig instängd på de där båtarna, fullt med folk, men ändå så ensamt.

Hamstrandet av den inte ens billiga chokladen och den kanske lite-billigare-än-iland-alkoholen ger dig nippor. Fyllan.

De skrikande ungarna. Frossandet i buffén som du känner av, fast du aldrig själv skulle gå dit.

Att försöka sova i sittande ställning är obekvämt.

Du går till informationen och för att höra vad det finns för lediga hytt-alternativ. 200 euro?!

Du lommar tillbaka till din stol med svansen mellan benen.

Bussen mellan Långnäs och Mariehamn följer aldrig tidtabellen.

Du tänker ”varför gör dom sig ens besväret att skriva en?”. Väl hemma är du klarvaken. När du ställer alarmet meddelar telefonen dig hånfullt ”3 timmar och 16 minuter tills alarmet ringer”.

Du vet att morgondagen, som dessutom är en måndag, kommer att bli svår.

Upp ur sängen, på med gårdagens kläder, borsta håret.

Ut genom dörren och upp på cykeln.

Men cykeln är inte där?! Din älskade ”Röda fara” är putsväck.

Egentligen är den inte ens din, den är din mormors.

Väl på jobbet läser du polisens pressmeddelande: ”lugnt i Mariehamn under natten till måndag”.

Hur kan de säga så? Vet de inte om den fasansfulla cykelstölden?

Det finns bara en sak som ger dig tröst. Det är tisdag i morgon.