När massorna gick på mässorna
Det var folkligt, det var festligt och det var fullsatt.
Jag talar om köpmannamässorna som ordnades i Idrottsgården när jag var liten och ung, för länge sen.
Inträdet betalades i trappan upp till andra våningen och sen rusade man in i den stora salen och lät sig överväldigas av färg-tv-apparater och smakprov på chips och andra nymodigheter. För oss som kom från landet där det inte hände så mycket var det en av årets höjdpunkter. Det verkade som om hela Åland var där.
Köpmannamässorna kom på tal när jag träffade en bekant på Godbymässan i helgen. Han är en sån mässentusiast att han körde från stan till Godby på både lördagen och söndagen för att njuta av atmosfären. På lördagen uppträdde årets luciakandidater och på söndagen var Dunderdansarna dragplåstret.
Men inte är det som på köpmannamässans tid, konstaterade vi. Idrottsgården var knökfull när Lill-Babs showade, sade han. Folkliga artister som Jokkmokks-Jokke och Anna-Lena Löfgren drog också storpublik.
Det behövs större artistnamn för att locka massorna till mässorna i dag, tyckte flera deltagare jag pratade med. Visst, men då behövs en rejält tilltagen mässbudget också.
Ska vi gissa att varken Godbymässans eller Ålandsmässans arrangörer har råd att betala summorna som dagens svenska storstjärnor begär?
Förr tjänade populära artister mycket pengar på skivförsäljning och då kunde konsertgagen vara relativt blygsamma. Tanken var att publiken skulle köpa skivor efteråt.
I dag laddar folk ner musiken gratis eller streamar den och den vägen tjänar artister ingenting. Därför har gagerna stigit snabbt.
Den digitala utvecklingen har också en annan effekt som dämpar mässuget.
Den som är nyfiken på de senaste mulltoaletterna behöver inte gå någonstans och hämta broschyrer med färgbilder och tekniska fakta. Allt det finns på tillverkarnas och distributörernas sajter.
Och om man vill veta vad andra konsumenter tycker om mulltoan?
Då finns det alltid någon hjälpsam typ som klämt en korv i en sån och lagt upp en film om det på Youtube.
