När locket läggs på
I torsdags, den 11 september, kom beskedet om vem som får ett pris som ska delas ut i Stockholm den 25 november.
Det har inte väckt stor uppmärksamhet. En snabb sökning på nätet dagen efter gav ytterst få träffar.
Ändå är det ett oerhört viktigt pris för mänskliga rättigheter – ett pris som visar att det finns ljus i mörkret, hopp i desperationen, en möjlig väg i ett område där människor stoppas av vägspärrar och vapen.
Det handlar om utmärkelsen Stockholm Human Rights Award, Stockholms människorättspris, som i år går till den israeliska människorättsorganisationen B´Tselem. Bakom priset står Sveriges advokatsamfund, International Bar Association och International Legal Assistance Consortium.
Märkväl: En israelisk människorättsorganisation som i många år verkat för att skydda grundläggande mänskliga rättigheter för invånarna i de av Israel ockuperade palestinska områdena och sprida kunskap om deras rättigheter i Israel hos politiker och allmänhet. B´Tselem grundades 1989 och har enligt Wikipedia publicerat ett hundratal rapporter om bland annat dödsskjutningar, tortyr, expropriering av mark, diskriminering, fängslanden, husrivningar och våld utfört av judiska bosättare och av den israeliska armén.
Organisationen understryker det självklara: Samma rättigheter gäller för israeler och palestinier och måste respekteras av både israeliska och palestinska myndigheter.
Förra veckan gav B´Tselem och en annan israelisk människorättsorganisation, Yesh Din, ut ett pressmeddelande där de slår fast att israeliska myndigheter har bevisat att de inte klarar av att undersöka Israels misstänkta brott mot internationell humanitär lag på Gazaremsan och att Israel är ovilligt att undersöka övergrepp som skett mot palestinier.
Det var också förra veckan som programnämnden som är satt att granska Ålands radio gav en anmärkning om partiskhet – den första på åtta år – efter en direktsänd intervju med Nya Ålands tidigare kulturredaktör Benita Laanti-Helander som berättade om vad hon sett och hört under sitt besök på Västbanken nyligen.
Under sommaren har jag lyssnat till otaliga inslag och reportage av den erfarna och kunniga Mellanösternkorrespondenten Cecilia Uddén som i Sveriges radios P1, alltså public service, rapporterat om Israels bombningar av Gaza. Hon har intervjuat palestinier både under och efter operation Protective Edge och i inget reportage har ”den andra sidan” bemött det som sagts.
Jag vet inte om programmen har anmälts för partiskhet. Men tack och lov har Sverige radio inte tystat reportern och hennes rapportering fortsätter.
Återstår att se hur Ålands radio går vidare efter prickningen. Den enklaste, och samtidigt fegaste, utvägen är att tystna.
