DELA
© Nya Åland

När Ken Ringer står redaktionen stilla

Herregud vilken konstig stämning det var på redaktionen i fredags. Jag glider in för att göra min plikt som inhoppare i mellandagarna, lite nervös för de stora utmaningar och tunga ämnen jag skulle få tampas med.
Blev det tungt då?
Jo.

Det förhåller sig nämligen så att ett rykte spritt sig över vårt örike. Ett rykte som hänger sig kvar och vägrar släppa taget, som en kardborre i kläderna eller ett tuggummi under skon, ja alltså jag är faktiskt riktigt trött på både det och mig själv redan när jag skriver detta. Har en dålig smak i munnen.
Det rör sig om Ken Ring.
Ken Ring. Den svenska, ganska kriminella rapparen med det dumma namnet. Och frågan är: kommer han att spela på Åland i vår?
Obetydlig fråga? Tydligen inte, en kollega vittnade om att detta mysterium gett redaktionen huvudbry flera gånger tidigare, och nu är frågan alltså uppe igen.
Ska han spela på Kino? Nej men Kino är ju stängt! Kanske de öppnar igen, enkoms? Jag ringer Dennis. Nej, där finns inget avtalat. Ska han spela någon annanstans tro? Bastun? Breidan? Nej jag hinner inte ringa runt till alla. Jag ringer hans bokare. Bokaren jobbar på hippt reklamföretag som bara ger ut mejladresser. Mejlar.

Nu lägger sig kollegan i, han som brukar skriva om musik. Han gör narr av att alla bryr sig så mycket.
– Hur kan den här kändisen uppta halva Nyan-koncernens uppmärksamhet, vrålar han.
En stund senare har han luskat fram mejadressen till ännu en bokare. Han ger den inte till mig, som egentligen har den här uppgiften. Han mejlar själv. Och när bokaren sedan ringer upp lyser hans ansikte av upptäckarlusta och spänning. Nå? Hur är det?
Vi blir hänvisade till rapparen själv. Mr Ring. Kenny R. Jag mejlar honom. Spänningen är olidlig.
Svaret kommer. Vi blir hänvisade till den första bokaren. Detektivarbetet fortsätter. Hemnumret hittas. Nyhetschefen är också engagerad. Jag ringer men förgäves. Går ner på kaffe. Står och återger hela eländet för receptionisten när vrålen kommer från övervåningen ”IDA!!!”
Vi har min bokare på tråden. Hjärtat slår. Jag frågar honom rakt ut: kommer Ken?
Men bokaren har inget svar. Han måste till kontoret för att kunna ta reda på det, och det blir inte förrän efter nyår.

Det är som om luften gått ur oss allihopa. En hel förmiddag har gått, och vi vet fortfarande inte! Vad finns nu kvar att leva för? Den spydiga kollegan säger att storyn är hans från och med nu.
Ett enda glädjeämne återstår. Ni minns att jag mejlade lite med Kenny? Är man inte groteskt nyfiken på hur en rappare formulerar sig med garden nere? Vad har en man som slagit ner en kvällstidningsfotograf och dömts för olaga hot och egenmäktigt förfarande för standardhälsning i slutet av sina mejl?
Det ljuvliga svaret är:
”Må Bäst!!”
…konstig stämning, som sagt.

Ida Kronholm