När berget rämnade
Hur har det gått för alla de fantastiska människor jag mötte på min resa med finländska journalister till Nepal för tre år sedan?
Har skolungdomarna i den lilla bergbyn Thaprek överlevt? Var allt arbete förgäves med att få vatten och avlopp ordnat i byn?
Det känns förfärligt att tänka på allt som jordbävningen kan ha ställt till med. Enligt de uppgifter jag har fått via vår facebookgrupp är just den trakt där Thaprek ligger, en bra bit upp i den mäktiga bergskedjan Himalaja, hårt drabbad.
All kontakt med byn, en av många likadana byar, är bruten. Vägen till byn från staden Pokhara, därifrån vandringarna i Annapurna-massivet startar, befaras vara ödelagd.
Väg, förresten. Vi skumpade fram i jeepar på knaggliga ”vägar” där alla muskler måste spännas till det yttersta för att man skulle hållas kvar på sätet. Men det gick i alla fall att ta sig fram med bil. Till en annan by gick vi på svajande hängbroar över avgrundsdjupa dalar.
I vår fältutrustning fanns pannlampa och en vanlig visselpipa av plast. Pannlampan var begriplig i trakter utan el, men visselpipan som vi skulle blåsa i om vi blev instängda i fall av jordbävning glömde vi snabbt.
Det gick liksom inte att föreställa sig att berget skulle rämna.
Ändå rämnade det, dödade troligen människor vi lärt känna, lemlästade ännu fler, ödelade husen murade av lera och mödosamt uppbyggd infrastruktur.
Och Kathmandu, den myllrande, kokande, färgstarka staden. Staden i mina drömmar, fast inte alls så trolsk som jag föreställt mig utan ett kaotiskt gytter av allt. Och den finmalda jorden, så torr att den smutsar kläderna som ständigt tvättas i färggranna tvättfat av kvinnorna.
Människornas värdighet i fattigdomen. Hjälpsamheten, givmildheten, vänligheten. Mitt hjärta gråter när jag tänker på det stackars folket som bokstavligen lever med det jättelika Damoklessvärdet över sig.
Och flickorna , som lärde oss dansa deras danser fast vi aldrig någonsin kan lära oss vrida händerna lika graciöst som de, hur gick det för dem? Och pojkarna? Och de vuxna som bjöd oss på allt de hade av nästan ingenting?
Klumpen i magen växer hela tiden.
