DELA
© Nya Åland

Nämnden behagar skämta

Vad anser Obama om situationen i Ukraina?
Det vet vi en hel del om. Men hur många gånger har vi hört en intervjuande reporter säga något i stil med att ”de här åsikterna från Obamas sida får Putin bemöta i ett extra insatt program i morgon, missa inte det”?

Om EU har åsikter om saker och ting i östra Ukraina och Putin inte riktigt bryr sig om det, får man då påstå att Putin inte bryr sig om vad EU tycker? Eller är det en åsikt man framför, en åsikt som Putin måste få bemöta?
Programnämndens beslut att pricka en intervju i Ålands radio med kollegan Ida, som är kritisk till den israeliska statens behandling av palestinierna, är obeskrivligt intressant. Tankarna kan inte släppa ämnet. Vad är fakta och vad är åsikter? Det är tydligen där gränsen dras i programnämnden.

Enligt nämndens ordförande framför man en åsikt om man påstår att Gaza är ockuperat. För Israel kanske har en annan syn på saken och då kanske inte det jag säger är sant. Ungefär så.
Fakta kan alltså upphävas av att en inblandad part tycker annorlunda.

Nämnden kanske har litet torrt på fötterna i alla fall, för Ida såg bojkott av israeliska varor och tjänster som ett påtryckningsmedel för oss som inte sitter på stor makt. Och det är uppvigling. Sånt kan absolut inte få förekomma i en public serviceradio, förstår man.
Och jag som älskar public serviceradio. Och har bojkottat varor från Israel i minst 20 år. Nu vet jag inte hur jag skall få det att gå ihop.
Byta kanal? Det vill jag ju inte. Eller börja köpa avokado från Israel den där tiden på året när det inte finns annan att få?

Det var i tiden helt ok att bojkotta Sydafrika. Halva världen gjorde det. Jag minns hur konstigt det kändes när jag blev bjuden på ”negerkött” och sydafrikanskt vin av en finsk parlamentariker, som hade tagit med sig souvenirer efter ett delegationsbesök i landet. Även om köttet var torkat buffelkött, svart, som såldes som snacks, så kan jag garantera att serveringen var långtifrån politiskt korrekt.

Men det var då och Sydafrika. Nu är nu och det handlar om Israel.
Israel, som enligt programnämndens ordförande inte tycker som Ida.
Åtminstone anser han att det kan vara så.

Men vad är ”Israel”? Regeringen? Militären? Fredsrörelsen? Några ungdomar på gatan i Tel Aviv?
I en upplyst demokrati som den israeliska finns inte bara en åsikt. Där tillåts olika åsikter. Så vems åsikt står för fakta och vems är – åsikt?

Ett 40-tal reservister inom den militära israeliska underrättelsetjänsten har nyligen protesterat mot behandlingen av palestinier i de ockuperade områdena. Ockuperade! Men de har säkert fått allt om bakfoten, inklusive de riktade mord som de inte tycker om.

Man skall inte skämta om allvarliga saker. Men programnämndens prickning är ett skämt.

Harriet Tuominen