Myntets baksida
Det heter inte så, myntets baksida. Det heter medaljens baksida, men då associerar man fel för då handlar det om någonting negativt.
I det här fallet handlar det uttryckligen om ett mynt. Det låg i jackfickan, den jacka som jag i går morse drog på mig för att skydda mig mot den plötsliga och ovälkomna kylan. Ifall någon frågar mig så finns det absolut ingen anledning för senhösten att slå till i september.
Det var när jag på jobbet skulle betala i frimärkskassan och stack ner handen i jackfickan för att plocka upp lämpligt mynt som blicken fångade in något grant. Litet och grant.
Det var ett 1-euros mynt. Helt vanligt på den sida där valören framgår. Men på baksidan låg rosa pantern under en palm och svalkade sig med en drink. Rosa pantern var rosa och palmen grön.
Nog för att mynten ser litet olika ut beroende på i vilket EU-land de ges ut. Men rosa pantern har jag inte sett förr.
Så småningom klarnade det för mig att det hela var påklistrat. Ett litet runt klistermärke där det stod Beachcomber upptill och Benidorm nedtill. Och så pantern under palmen mitt på.
Någon har alltså stått och klistrat dessa märken på 1-euroslantar, som sedan har spritts ut bland turisterna och på något märkligt sätt hamnat i min ficka i Mariehamn.
Och vad tänker man på då? Dalern! Dalern som det blev ett sådant rabalder kring, helt i onödan, visar det sig nu.
Man måste inte ge ut egna pengar och nästan skaka galler för det. Man tar färdiga pengar och sätter dit olika klistermärken med till exempel Äventyrsgolf, Kastelholms slott, Ålands flagga, ÅSS och så vidare. Och så står det Åland i kanten. Jag lovar att när ett sånt mynt dyker upp i Ljubljana (visst har man euro i Slovenien?) så tar folk omedelbart reda på var detta Åland finns.
Apropå resor så fnös maken när han läste att Air Åland hade landat med bara en motor i Helsingfors. Absolut ingenting att skriva om, ansåg han. Sånt händer stup i kvarten och flygplanen är så konstruerade att de klarar det.
Men om man inte vet?
Jag minns när Isabella gick på grund utanför Långnäs strax före jul för ett antal år sedan. Mycket människor ombord och Estonia i färskt minne. Rikssvenska tidningar hade feta rubriker om katastrofen (vet inte om det ordet användes) medan de åländska medierna hade en återhållsam och lugn rapportering. Varför?
För att folk här har en annan erfarenhet. En grundstötning är inget att hetsa upp sig för så länge fartyget står stadigt.
Men om man inte vet det.
Det är farligt att leva.
