DELA
© Nya Åland

Myggor och kameler

Minns ni Ålands tidningstryckeris gamla, fina, kulturmärkta tidningshus vid Strandgatan, ”Ålandskungen” Julius Sundbloms hem?

Jadå, svarar ni säkert, ni som inte är alltför unga. Men de som föddes i slutet på det förra århundradet ser bara det gapande hålet som huset lämnade efter sig och är ovetande om att det k-märkta huset, som uppgavs vara i dåligt skick, revs mot löftet att det skulle byggas upp igen med samma fasad som det gamla huset mot öster och söder. Mot det löftet fick tidningsbolaget 200 kvadratmeter extra byggrätt på tomten, den morot som ägaren till ett k-märkt hus får.

Ett hus k-märks för att det är skyddsvärt och bör bevaras. Ett k-märkt hus får inte rivas. Ändå revs det år 2003, för femton år sedan, utan att något nytt hus har byggts på platsen.

Redan 2007 såg den dåvarande stadsplanenämnden till att tidningsbolaget slapp fasadkravet. Året före hade en skissritning på ett nytt bostadshus lämnats in, ett hus som inte liknade det ursprungliga. Då hade den nya, riktgivande generalplanen för stadens absoluta centrum trätt i kraft.

Den gav möjlighet till utökad byggrätt och eftersom det k-märkta huset redan var rivet fanns inget kvar att bevara, resonerade tjänstemän och politiker.

2012 ansökte tidningsbolaget om en ny ändring av stadsplanen och ville då tumma på kravet på parkeringsplatser. Hur det gick är oklart för efter 2013, när stadsfullmäktige beslöt att inte tillmötesgå bolagets krav, har det varit tyst om nybygget.

Man kan tycka att tidningsbolaget kom oerhört lindrigt undan när man jämför med den kamp som Eriksson Capital på senare tid fört om den k-märkta telegrafbyggnaden som man ville riva men som nu integreras i nybygget, en fungerande lösning men dyr för fastighetsägaren.

Eller när man jämför med den dagsaktuella strid biografägaren Patrik Landell utkämpar med staden om den k-märkta byggnadens fasad för att han ville hitta en fungerande lösning men glömde kommunikationen med staden.

På något sätt känns det som om staden har silat myggen men svalt kamelen – tidningshuset – med pucklar och allt.

För faktum kvarstår: ett kulturmärkt hus är rivet och borta för evigt utan att något ansvar har utkrävts.