DELA
© Nya Åland

Mrs reser med MISTER Murphy

Mobilen, som befinner sig tillsammans med mig, min man och två tonårsflickor i London, ringer. En vänlig damröst från, tja, kanske Indien, förklarar att vårt flygbolag, KLM, tyvärr har överbokat det plan vi skall ta hem dagen därpå.
Hon erbjuder en ny förbindelse som på alla sätt är bättre än ursprunget: Senare avfärd från hotellet, direktflyg i stället för planbyte i Amsterdam och tidigare ankomst till Arlanda. Ja, tack! Vi kan ta Rosella hem till egen säng i stället för Långnäs 03.20. Hurra!

En halv timme senare kommer den nya biljetten per e-post. Den gäller bara min man. Han tänker inte sova längre utan lämna hotellet samtidigt som vi och han tänker inte ta Rosella till egen säng utan vänta på oss på Arlanda. Hurrakänslan falnar. What a waste.
Följande morgon stiger vi följaktligen alla upp klockan understbittida och vacklar som zombies mot flyget. På tåget inser jag att det bara går till min mans terminal och inte till vår. Ett snabbt ”Vi ses på Arlanda” och fullt sjå att få två tonårszombies med ögonspringor av ett tåg och på ett annat.

På Heathrow, terminal 4, är vi lyckligtvis så tidiga att den största invasionen av hemresande paralympiker ännu inte har hunnit i kapp oss med sina rullstolar. Vi får checka in direkt. Fel, vi får försöka checka in. Mycket roligt då dataskärmen skriker att biljetten inte är giltig. Jaha.
En äldre man förklarar efter en stund att också vi skall checka in med min man i terminal 5. Jaha. Men det stod ju bara hans namn på biljetten? Visst, han är ju sällskapets Mr. MISTER, förtydligar mannen. MrSSS, morrar jag. Mrs har faktiskt skött planeringen av resan, Mrs har gjort bokningen, Mrs har ombesörjt betalningen via sitt konto och Mrs har lämnat sina kontaktuppgifter till KLM. Och så får Mrs inte ens sitt namn på en biljett?
Med något bitchiga känslor messar jag ”Hej Mr, gissa vilka som är på väg till terminal 5!” och puffar zombiesarna in i först ett shuttletåg och sedan in i ett annat. Sällskapet återförenas.

Rosella! Order till en tonårings mor på Åland att avboka Långnäs 03.20, boka Rosella och komma och möta oss i Mariehamn. Hurra!
Vi checkar in. Fel, vi försöker checka in. Mycket roligt då dataskärmen skriker att biljetten inte är giltig. Jaha. MrS hinner nästan skrika tillbaka men får veta att det bara är två ö-prickar i namnet som inte är giltiga. Resten är giltigt. Vi checkar in. Punkt. Nästan punkt.

Planet skall gå 11.30. Tror ni att det gör det en dag då man har stigit upp med Murphys lagbok under armen? Rätt! Planet går inte 11.30. Det går så förtjusande lämpligt att vi anländer till Cityterminalen fem minuter efter att Kapellskärsbussen har lämnat hållplatsen.
Köar för att köpa en ny biljett till Långnäs 03.20. Köar bakom en hel drös unga killar som frågar om man verkligen får dricka precis så mycket man vill för priset av ett smörgåsbord. Zombiesarna vaknar, springorna blir stora blinkblinkögon som registrerar killar och som inser att det tar länge innan klockan blir Långnäs 03.20.
Nice to meet you, Mr Murphy!

Titte Törnroth-Sarkkinen