DELA

Mozart klår dyngbaggarna

Få program i tv är intressanta nu för tiden, har ni noterat det?

Vilka ambitionerna än är när jag zappar, hamnar jag alltid på Kunskapskanalen och dokumentärer om dyngbaggar.

Fascinerande varelser, dedär dyngbaggarna.

I Sveriges etta och tvåa sänds endera lättsamma ”skoj”program med tunnhårig man som programledare, eller tunga politiska debatter. På trean och fyran sänds dokusåpa på dokusåpa. Förlåt en bitter tant, men det verkar vara viktigare att profilera sig själv under sin programtid, än att skapa intressant tv för tittarna.

Nåja, de senaste veckorna har dyngbaggen fått konkurrens.

På onsdagskvällar sänder Sveriges tvåa programmet Camillas klassiska. I sex avsnitt går Camilla Lundberg igenom sex klassiska kompositörer. Det första programmet handlade om Mozart, det andra om Beethoven och det tredje om Wagner.

Lundberg besöker staden och husen kompositörerna jobbat i, hon intervjuer en svensk (i nödfall nordisk) musiker som specialiserat sig just på den kompositören och hon analyserar musiken. Sen är det klart. Programmets tid är nämligen programmets problem.

Kompositören introduceras, och precis när man tycker att det börjar bli intressant, att man lärt sig grunden, är det slut.

Programidén känns djärv. Att presentera kompositörer, att prata om d-dur och mollackord, jamen det är ju folkbildande!

Hittills har jag lärt mig att jag gillar Mozarts symfonier och Beethovens pianosonater. Tidigare har jag bara lyssnat på Beethovens symfonier och Mozarts pianosonater. Jag har också fått bekräftat att jag fortsättningsvis inte uppskattar Wagner.

Camilla Lundberg är musikkritiker. Det sades innan programmet började sändas att Camillas klassiska är Lundbergs sista program innan hon går i pension. Det antyddes att programmakarna tänkte lite utanför ramarna när de accepterade idén, som om ”jaja, vi låter henne hållas en sista gång”.

Programmet är inte gjort för att alla ska förstå. Långa (nåja, korta, eftersom allt i programmet är kort) diskussioner om harmonier går över mitt förstånd. Å andra sidan nosar jag på något nytt och vidgar mitt perspektiv. Public service ska göra just det: intressera mig för något jag inte visste att jag var intresserad av.

Jag såg gärna fler program som Camillas klassiska. Jag vet allt jag borde veta om dyngbaggar.