DELA

Mot det okända

Fjärilarna i magen håller mig vaken om nätterna. En härlig, spännande känsla. Snart, riktigt riktigt snart åker jag i väg på resan som jag har drömt om i många år. Jag skall resa till Indien.

Trots att jag har längtat till Indien väldigt länge så är resan allt annat än välplanerad. Jag flyger till Delhi och reser hem från Mumbai. Där emellan väntas äventyr. Reser gör jag inte själv, jag åker med en blivande vän. Jag har träffat henne några gånger förut, men jag litar på min magkänsla. Vi kommer att trivas ihop.

Men i går kväll greps jag av panik då jag skulle packa ner mitt pass. Passet går ut en hel vecka innan jag reser hem?! Inte kan det vara fem år sedan jag i sista minuten fixade passet inför studentresan till Turkiet? Efter ett stressat samtal till polisen, om möjligt de fulaste passfotona man kan tänka sig och att jag vid betalningen inte för allt i världen kunde minnas min bankkod, så borde passet vänta på mig på flygplatsen i Helsingfors.

Men jag kommer nog knappast att kunna andas före planet lyfter mot Indien. Och ifall någonting går fel så får jag väl finna tröst i Fotograf-Stefans ord: ”Inte behöver du resa i väg, vi har ju en indisk restaurang i Mariehamn”.

Ryggsäcken packade jag i dag (tack Johan för lånet!). Hur man ska packa för en månad är och förblir ett mysterium för mig. Men jag tänker att ”less is more”, särskilt då jag ska bära omkring med innehållet på min rygg.

En av de mest användbara prylarna som jag har packat ner är en sådan där pissmojäng som man som tjej kan kissa stående med. Det är en present av en kollega, som torde komma väl till pass.

Som sagt , jag vet inte mycket om vad jag kommer att uppleva under min resa, men jag vet att jag kommer att få vara med om nya saker. Fantastisk mat, kanske magsjuka. En ny kultur, möjligtvis några kulturkrockar. Varmt väder, antagligen för hett för en nordbo.

Kanske finner jag mig själv genom yogan, men troligtvis kommer jag tillbaka lika vilsen inför framtiden som jag är nu. Vi får väl se. Men det blir ju aldrig en lika bra historia utan några missöden.

Åland, vi ses igen i april. Snälla vår, du hinner väl anlända innan mig?