DELA
© Nya Åland

Min sista spalt

Min sista dag som sommarfågel på Nya Åland är kommen. De andra fåglarna har de flesta flygit iväg redan och fortsatt sina studier eller dylikt på olika håll i världen. Vart ska denna fågel ta vägen då?

Jag kommer inte att flyga långt, jag stannar kvar i det trygga boet Nya Åland. Här har jag under cirka sju månader hunnit jobba som både fotograf, familjeredaktör och reporter. Så nu ska jag prova något nytt här i huset, nämligen redigerare. Jag flyger ungefär tio meter från mitt gamla skrivbord till det nya. Det är ju alltid något.

Det känns oerhört skönt att få byta uppgift, då just den uppgiften är vad jag studerat till. Att vara reporter har dock varit väldigt givande för mig och jag hade inte växt till mig på det här viset om jag inte hade provat på att vara reporter.

När jag kom till Nya Åland i vintras och fick i uppgift att göra Dagens ålänning tog det timmar innan jag fick någon att ställa upp. Jag minns att jag en gång varit ute på jakt till klockan 17 och kom tillbaka till redaktionen uppgiven och ledsen utan resultat. Då tog fotograf-Ida på sig jackan och kom med på ålänningsjakt fast hon inte hade tid för det egentligen. Då visade hon hur det skulle gå till och efter det kunde jag fixa Dagens ålänning på en halvtimme.

Något annat jag lärt mig är att faktiskt lyssna på vad människor säger och att kunna minnas det. En av de första gångerna jag var ute på fältet för att skriva en artikel använde jag min telefon för att spela in intervjun. Intervjun var vid vägbygget vid Storagatan. Jag frågade några frågor och lyssnade inte så noga på svaren, men jag hade ju allt inspelat tänkte jag. Väl när texten skulle skrivas hördes ingenting på inspelningen på grund av grävmaskinerna.

Sedan kom dagen då jag skulle skriva min första spalt och jag hade absolut ingen aning hur det skulle gå till. Efter många timmars luskande fick jag till sist ut så lång text som behövdes. Efter det har jag kommit undan spalter relativt bra tycker jag och de gångerna jag har blivit tvungen att skriva en spalt har det blivit mest flummigt, som nu.

Men jag har iallafall botat min sociala fobi till stor del. Därför kan jag nu ta med mig min nya kunskap och krypa tillbaka till en mer bekväm arbetsuppgift.