DELA
© Nya Åland

Min kofta och jag

Det finns en koltålder och så finns det en koftålder.

Jag är i koftåldern. Eller egentligen: Jag har varit så länge i koftåldern att jag inbillar mig att jag vilken dag som helst kommer in en ny ålder då jag kan använda alla mina stickade ylletröjor som nu ligger längst bak i garderoben.

När man är i koftåldern har man än varmt, än kallt. Det är antingen on eller off, på eller av och det växlar fortare än kvickt.

Alla på jobbet vet vad det är frågan om när jag får nåt vilt i blicken och snabbt scannar av alla stolar i alla rum i jakten på det gäckande klädesplagget. Var är min kofta?!?

Koftåldern pratas det aldrig om. Den finns inte i tevereklam eller i tidningsannonser. Den förekommer inte i bloggar och i flödar inte i sociala medier.

På sin höjd nämner man den i förtroliga samtal med bästa väninnan som kanske befinner sig i samma nedtystade fas i livet. I bästa fall, säger jag. Poängen är att man aldrig vet om ens egen koftålder är standard eller om den är en avvikelse. Det finns inga kurvor, inga medianer och inga sannolikhetskalkyler som kunde sprida ljus över den och ställa den i relation till någon annans koftålder.

Kvinnors åldrar är helt enkelt inte lika häftiga som mäns åldrar.

För män existerar ingen koftålder. I stället blir de återfallsknuttar och klär sig i läder. En kvinna i koftåldern svimmar nästan bara hon tänker på att stänga in sig i läder bakom dragkedjor och hårda tryckknappar.

Kvinnor som är i koftåldern spanar ständigt efter tecken på att jämnåriga väninnor befinner sig i samma fas. I smyg noterar de små röda fläckar på halsar, svettdroppar på en överläpp här och där och händer som fläktar ansikten med papper. Aha. Hmm. Hon också. Och hon, och hon.

Men vi talar inte om det. Vi borde göra det. Vi borde hojta så det hörs över allt manligt mumlande att vi kvinnor som varit med ett tag minsann är kloka och erfarna och att vi är stolta över våra röda halsfläckar och våra värmeskov.

Å andra sidan: Nog är det väl själva tusan att kvinnor ska ha så många åldrar när män kommer undan med två. Undrar vad som återstår när koftåldern är genomlevd för gott.

Ett är då säkert. Det är då jag ska återfalla i ylleåldern. Riktigt grovstickat och ångande varmt som i en fårmaga ska det vara.