DELA
© Nya Åland

Min enda dansbandstext

Krampen drabbade mig häromveckan när jag skulle skriva en sångtext.
Att skriva en låt som rimmar och dessutom säljer, hur svårt kan det vara?
Svensk dansbandsmusik, till exempel. Många låtskrivare lever gott på fyra ackord och texter där man kan gissa vilket ord författaren tänker rimma med.
Sakna – vakna.
Åren – våren.
Fallskärmsavtal – tobleroneskandal.
Och så vidare. En gång gjorde jag ett allvarligt försök att skriva en glad och buggvänlig dansbandslåt som skulle passa till exempel Thorleifs. Så här långt kom jag:
Du är antagligen det bästa som har hänt mig.
Det tycker min familj, i alla fall.
Sedan tog inspirationen slut, jag inte kom på något bra rim på ”fall”. Men jag kan mina fyra ackord och jag kan skriva, så det borde vara lätt att skapa en hit. Måste bara hitta ett ämne som folk känner igen sig i. Vädret? Sommartider….. summertime… in the summertime… nej, med så sega låttitlar kommer man ingenstans.

Låt mig dagdrömma om att det var jag och inte Tomas Ledin som skrev Sommaren är kort. Med min anspråkslösa livsstil skulle stimpengarna från den enda låten säkert ha hållit mig vid liv ända sedan den först låg på Svensktoppen 1982 fram tills idag.
Recensenter gillar att hata allt framgångsrikt och folkligt, men jag tänker aldrig säga ett ont ord om Ledin. När jag träffade honom i ett icke-journalistiskt sammanhang för ett antal år sedan pratade vi musik en stund och det slutade med att jag intervjuade honom om hans skivsamling. Inte visste jag att han hade sett James Brown i USA cirka 1970, eller Miles Davis i Uppsala 1971 (det kan ha förresten ha varit inspirationen till den förträffliga låten Miles blåa toner, som Ledin spelade in med Esbjörn Svensson).

Jag tänkte på
Ledins toppar och floppar häromveckan, när Axel Kronholm skrev något elakt på facebook om moderaternas ungdomsförbunds vallåt. Den är full av kantiga textrader om folket som bygger Sverige (Jag är sjuksyrran som jobbar övertid hellre än att se Svenska Hollywoodfruar / Jag är avdelningschefen som trots höga odds skapar jämlikhet och river murar).
Musiken påminner om Magnus Uggla cirka 1985 och vad jag tycker om det må vara osagt. Men borgare skall inte ägna sig åt öppen musikalisk propaganda, alla vet att vänstern har monopol på sånt.
Det är möjligt att alliansen vinner välet ändå, så osynlig som Sahlin har varit. Men fanns det verkligen inga bättre refränger tillgängliga? Alla svenska miljonärer som levererat hits till Britney Spears, dom borde väl kunna donera några överblivna hooks till MUF?

Tomas Ledin
gjorde sitt för folkpartiet på sin senaste platta. Där finns en låt som heter Medelklassens okrönta kungar och jag är hundra på att den är ett beställningsverk. Ledin rimmar ”kommer sällan för sent” med ”vårt samhälles fundament” och lägger betoningen på fel ställe i ordet ”medelklassen”. Förlåt mig, Tomas, det är bedrövligt. Och där bröt jag mitt löfte.

PATRIK DAHLBLOM