DELA
© Nya Åland

Midsommarpinnen blomstrar

Till midsommar ska det vara sill, nypotatis och midsommarstänger. Åtminstone om man följer traditionerna. Men varför har man egentligen dessa traditioner? Har ingen funderat på att det är lite konstigt att ställa en pinne i marken, klä den med blommor och dansa runt som en groda?
Personligen har jag aldrig varit förtjust i midsommarstänger. Man står länge, länge och tittar på när ett gäng gubbar kämpar med den motsträviga pinnen fylld med kransar och annat. Ibland har olyckor skett, men aldrig när jag har varit med. Då har det mest varit tråkigt och man får nästan solsting när man slötittar på deras hårda arbete.
Har någon tänkt på att göra midsommarstången lite mindre? Då kanske man skulle få mindre problem med den också. Kanske det är något slags komplex, precis som att män med små ni vet vad gärna köper stora gevär. Det kan förstås vara en myt, men uppfanns inte midsommarstången av en man med liten ja du vet?
Stången sägs ju också vara en fallos som skall befrukta Moder Jord så att skördarna blir rika. På så vis är det ju en fin tanke, och då kan jag förstå varför midsommarstången är så stor. Men varför behöver i så fall Stora Morsan så väldigt många? Och förresten är det ju då också lite konstigt att klä den med blommor och kransar. Hur många gör egentligen så när de du vet vad?
Och den där dansen, Små Grodorna, är lite underlig, den. Min far åkte till England på fotbollsmatch, och då började han dansa och sjunga Små Grodorna på läktaren. De glada (och kanske rödnästa) engelsmännen blev genast alldeles förtjusta, för de trodde ju att detta var en ny, fantastisk nidvisa om motståndarlaget. Jag gissar att någon obscen variant av Sveriges traditionella midsommarvisa numera florerar på fotbollsarenorna i England. Tack, farsan.
Sill sägs från början ha varit fattigmansmat, vilket jag nog kan tänka mig. Numera har man istället sill till nästan alla högtider som firas. Sillen har också blivit dyr, precis som den mesta fisken i världen.
Allt som allt är midsommar en trevlig högtid. Man måste ju på något sätt fira sommaren, och vad passar då bättre än årets ljusaste dag? Maten, sångerna, traditionerna, allt påminner en om glada barndomsminnen även om det kanske inte är just kring midsommarstången.
Kanske man borde starta ett projekt att skapa en jättelik midsommarstång värdig vår älskade Moder Jord. Nasa kunde hjälpa till med saken, de borde kunna kalkulera rätt storlek på en fallos åt en Moder i Tellus storlek. De kunde också sända ut Små Grodorna i jättelika högtalare när midsommarpinnen erigeras, eftersom Moder Jord tydligen finner detta gemytligt. Man kunde också måla lite blommor på den där jättegrejen eftersom det traditionellt ska vara sådant på den.
Eller så kan man helt enkelt bibehålla den härliga traditionen med våra vackra midsommarstänger, som finns i imponerande mängd i vårt örike Åland.

Katrina Tapio