DELA
© Nya Åland

Mer självstyrelse i hela världen?

Jag har, helt opåkallat egentligen, funderat på bristen på självstyrelse i vår omvärld. Dessa kätterska och delvis respektlösa tankar kan ha orsakats av en vistelse utanför landskapets gränser.

Jag har tänkt så här: Hur är det möjligt att Norrtälje överlever? Hur kan Sundsvall frodas, eller (ännu värre) Gotland? Där ligger de helt oskyddade och nakna utan någon självstyrelse alls. De saknar förmodligen en viktig pusselbit i sitt identitetsbygge. De vet inte vilka de är, eller var deras regionala gränser ligger.
Inte har de språkskydd, så det kan komma folk och prata vilka språk de vill, helt obehindrat. Inte har de näringsrätt, så folk kan komma och starta företag precis hur de vill. Och inte har de hembygdsrätt heller, de stackarna, så folk kan komma och köpa deras mark så fort någon vill sälja (jag har ju inte hört talas om någon boom på fastighetsmarknaden i Sundsvall, men det var förmodligen bara ett dåligt exempel).

Deras politiker är simpla kommunpolitiker vars ord inte väger ett skvatt i viktiga förhandlingar i celebra sammanhang som Nordiska rådet, utrikesministeriets kontaktgrupp eller, ja, på andra ställen.
Ingen bjuder in dem att prata om Sundsvalls-modellen för konfliktlösning.
Ingen ger dem lagstiftningsbehörighet. De har inga egna partier. De får inte välja sina egna partiledare för sina egna partier.

Än mer skriande är obalansen om man betänker att till exempel Östermalm, med en mångfalt större befolkning än Åland och en rätt positiv balans på kontot, bara ska betala och betala för gamla förorter som Aspudden och Hägersten, utan att ens få dofta på hur det känns att råda sig själv och vara herre i sitt eget hus.
På Östermalm har de minsann inte ens en husmorsekonomi, de blir bara av med skattepengarna rakt av och får ingå i ett större stockholmskt sammanhang.

Jag menar nu inte att jag inte tycker om självstyrelsen, för det gör jag. Det jag menar är att det kan vara bra ibland att behålla proportionerna. Att inte börja prata om Självstyrelsen med stor begynnelsebokstav, som något annat än vad den är; en administrativ lösning vars enda syfte och och berättigande är att ordna livet för ålänningarna så bra som möjligt, och att skydda det svenska språket på Åland.

Nina Fellman