DELA
© Nya Åland

Mens mens mens

Mens var på många sätt ett högaktuellt ämne för mig förra veckan. Radio Extrem lyfte bland annat upp mens under militärtjänstgöring. Armén, som på många sätt är symbolen för manlighet, är inte designad för fittor. De tjejer som intervjuades i artikeln sade att de var glada över att man inte gjorde så stor sak av mensen, de ville inte ha möjligheten att skylla på ”kvinnliga besvär”. En av dem framhöll ändå att det kan ha att göra med att man som kvinna vill bevisa sin plats, att man visst klarar av militären. Jag har full förståelse för deras tankegångar. Att försöka låtsas att mens inte är en stor sak är något vi uppfostras till och ständigt blir påminda om. Så har det alltid varit. Extrem gav en historielektion i hur mens använts som ett patriarkalt förtryck genom historien. Mens har beskrivits som orent och omoraliskt. I vissa kulturer får menstruerande kvinnor inte bo eller äta tillsammans med den övriga familjen när det är ”den tiden på månaden”. I andra kulturer *vink vink* kan en kvinnas alla känslor skyllas på vad som droppar ner från hennes underliv samtidigt som de som verkligen lider av PMS blir negligerade av vården.

Sverige är som vanligt i framkant, både böcker och sommarprat har ägnats åt detta ”mystiska fenomen”. Svenska idrottare har lyft det outforskade frågan hur mens påverkar idrottande kvinnor.

Extrems Johanna Dikert skriver: ”Jag har en mensblodsröd dröm. En önskan om att alltid kunna säga att jag har mensvärk när jag har det istället för att prata om “ont i magen”. AMEN.

Jag var tolv år när feminismen fann mig – men menstabut har jag inte kunna värja mig mot. Jag rodnar fortfarande om ett trosskydd sakta dalar ned från min ryggsäck till golvet.

”Vi vill förenkla och förgylla en period i månaden som generellt associeras som något negativt”, säger en av grundarna till det svenska startup-företaget Tombox. Företaget erbjuder prenumerationer i mensskydd och grundarna är tre killar. I paketet finns varje månad en liten överraskning, till exempel en mascara eller choklad. Jag hoppas någon mensar i deras postlåda. Jag vill inte att några sköna dudes gör pengar på min mens och till på köpet tröstar mig med choklad. Jag vill ha en mensrevolution. Att kvinnor ska få mensa utan skam. Jag var ungefär 14 år då jag satt vid min familjs dator och spelade när min lillasyster kom med röda kinder och berättade att hon just hade fått sin första mens. Min kommentar: ”Usch”.

Till alla mensande människor vill jag ge ett sista tips: köp en menskopp. Testa det bara – din plånbok, miljön och din fitta (eller vad du kallar ditt underliv) kommer att tacka dig.