DELA
© Nya Åland

Matens pris

Varför är maten så dyr i butiken? Och varför får den som producerat tomaterna, morötterna, köttet, säden så lite av pengarna?
Det har ekonomijournalisten Seppo Konttinen försökt ta reda på. I tisdags utgavs hans bok Suomalainen ruokalasku (Den finländska maträkningen). Innan han skrev den gick han igenom tusentals sidor med forskningsresultat, rapporter, årsberättelser och historiker ända från 1950-talet och fram tills i dag.
Den fösta slutsatsen han drar är att EU-medlemskapet inte har sänkt matpriserna. Den andra är att det händer skumma saker på matens väg från åkern till butiken.

Affärstidningen
Kauppalehti listar i en artikel några av de orsaker som författaren hittat.
1. Den faktiska konkurrensen saknas. Handeln bedrivs av två jättar, S-gruppen och Kesko, som känner varandra bra och som kör med samma köpvillkor. Också mat- och dryckesindustrin är koncentrerad till bara ett par stora producenter. Det enda undantaget är fiskindustrin.
2. Koncentrationen inom deltaljhandeln är Europas högsta, något som har lett till att man inte konkurrerar med priserna. Producenterna måste ge stora rabatter men det märks inte på priset i butiken.
3.I övriga västeuropeiska länder har handelns del av kakan minskat men i Finland har den ökat. I Sverige och Danmark är handelns andel omkring 38 procent men i Finland är den 52 procent.
4.Bonuskorten kostar. Vad är vitsen med dem när så gott som alla har dem? Att upprätthålla kortsystemen kostar miljoner och det syns på priserna.
5. S-gruppen flyttar de vinster som rätteligen tillhör andelsägarna till investeringar i Ryssland och Baltikum. Förra veckan öppnades den åttonde Prisma-affären i St Petersburg.
6. Onödig reklam? Maten marknadsförs mera i Finland än i något annat EU-land.
7. Fjäderteorin i prissättningen gör att matpriserna genast stiger i butiken när världsmarknadspriset går upp men när världsmarknadspriset sjunker är prisnedgången i butiken fördröjd.
8. Också jordbruksproducenterna i Finland är ofta delägare i livsmedelsindustrin och vill att priserna ska förbli höga i butiken. Därför försätts konsumenten i ett ännu sämre läge.
9. Många är beredda att betala mera för finländska produkter. Men det är lätt att bluffa om ursprungsland.
10. Livsmedel transporteras från land till land i onödan, bland annat för att maximera stöden.
Författaren lägger en stor del av ansvaret också på konsumenterna. Diskutera mera, kräv svar, ifrågasätt prisbildningen, uppmanar han.

Sen
finns det också en helt annan väg, en helt annan rörelse som faktiskt är global: Välj lokalproducerat och ekologiskt, betala mera, högakta jordbruksproducenterna och sätt värde på maten.
Men om det får ni läsa mera på miljösidan på fredag.