DELA
© Nya Åland

Människans utopi = Djurets dystopi

Människan sägs vara det intelligentaste djuret på jorden, bortsett från delfiner som endel ibland kan medge att är smartare.

Men
jag kan inte riktigt hålla med hur mycket någon än kommer med bilder på hjärnor och deras olika aktivitet. Det finns olika typer av intelligens och det är det lite högmodigt att komma och säga att vi människor, som skapar problem ur ingenting, är den mest intelligenta varelsen. Jag skulle istället säga att människan definitivt är det mest trångsynta djuret på jorden. Vi går omkring och beter oss som någon gud och förväntar oss att allt ska kunna leva efter oss. Det tycker jag att är väldigt roligt.

Vi
lever i våra hus med elektricitet och råkar det bli strömavbrott så ilsknar vi till och vill genast att någon fixar problemet. Vi far till butiker och har de inte de varorna vi är ute efter så ilsknar vi till igen och sänder kanske iväg ett välskrivet mess till tidningen om hur dålig matleverans vi har här på Åland. Vi människor har gjort det väldigt bekvämt för oss, men ändå är vi aldrig nöjda.
Djuren i det vilda däremot lever det enkla liv de gör och överlever det, om nu inte våra jägare kommer och skjuter huvudet av dem för skojs skull.

Vargar
och hajar är rovdjur, och på ett sätt är människan också det. Vi kallas allätare då våra kroppar är skapta för att kunna äta både kött och sallad så det finns inget fel med att jaga för att få mat. Det är hobbyjagandet som är så patetiskt. Vi skjuter rådjur för det inte ska bli för mycket av dem och vi skjuter mårdhundar så de inte äter upp våra husdjur.
Och visst, det skulle inte alls vara kul att förlora min hund eller katt, men ironin är att mårdhundarna dödar för att överleva, vi dödar dem för att vi ska ha makten. Vi har slakterier och behandlar våra grisar odrägligt bara för att få mat så effektivt och ekonomiskt som möjligt.

Vi
människor strävar ständigt efter en utopi, där allt är perfekt och allt går som just vi vill. Vi ser inte att vi redan lever i en typ av utopi i jämförelse med djurens situation och det är nästan så att ju närmare vi kommer denna utopi så blir djurens värld mer likt en dystopi. Det är svårt att tänka ur någon annan persons synvinkel och det är ju inte direkt lättare att försöka tänka ur något djurs synvinkel, men det är lite det vi behöver göra.
Från deras perspektiv framstår vi säkert som ”aliens” som bara förstör och aldrig försvinner och de vet inte varför. Samtidigt ser de säkert oss som väldigt svaga och förvirrande varelser som förlitar oss på så mycket oväsentligt.

Elinore Hagman (praktikant)