Manlig (eller snarare kvinnlig) önskelista
När jag var fjorton trodde jag aldrig att listan över den blivande drömprinsens egenskaper skulle innehålla så mycket mer än: ”snygg, snäll och gå i nian.” Sen svischar några års lärdomar/erfarenheter/besvikelser (kalla det vad du vill) förbi och så står man plötsligt där med en betydligt längre lista. Inte nog med att han ska vara snygg och snäll, han ska kunna föra sig, gilla katter, böcker och mamma också. Och gärna vara lite rolig, kunna laga allehanda trasig elektronik och låta mig vara ifred.
Det är skönt att vara tillbaks härute igen efter några år där i väst. Inget illa ment, stackars sommarålänningar, men svenska killar är rätt knepiga. Visst, jag fattar det där med långa svepande luggar och randiga tröjor, popsnöre som jag blivit där i Svedala. Fast sen kommer ögonkrämen smygande. Och när man märker att man har både större arm- och lårmuskler än de anemiska små indievarelserna till karlar är det ju liksom inte roligt längre.
Det är nästan så att man längtar tillbaks till de första trevande gångerna på Alvas när man kramaktigt höll i ett körkort så nytt att namnteckningen knappt hunnit torka. Då kom man undan med dåliga raggningsrepliker, blev glad om man fick lite uppmärksamhet och så många jordgubbsdrinkar man ville. Det var tider det. Jag kan inte ens minnas att det där med musklerna skulle ha varit ett problem.
Men det verkar som både mina krav och omgivningens förändras med åren. Jordgubbsdrinkarna byts ut mot öl, det är inte så viktigt hur han ser ut, så länge han inte springer omkring i tvångströja, jamen han har ju bara ETT huvud, och så vidare.
Fast sen är det ju det där med katter. Jag kan inte dela mitt liv med nån som inte vill ha katt. Och det vore ju kul om han läste nåt annat än typ Rocky, gillade småbarn, ringde när han sa att han skulle, lät bli att ringa konstant, kunde förklara handlingen i komplicerade actionfilmer (där skurken var god tills han blev ond och nu låtsas att han är ond fast han egentligen är god, typ) och kanske kunde ställa upp och diska utan att bli hotad med luftgevär och så.
Och precis som som alla flickor som lockar håret och lyssnar på Belle & Sebastian (eller är jag den enda?) hoppas jag ju såklart att han ska ha ett outsinligt förråd av låsspray, slagborrar, startkablar och bensindunkar. Inte för att jag inte skulle vara en självständig kvinna, utan för att mitt förråd endast består av läppglans, några böcker och en ipod. (Inget av det är särskilt användbart när bildörren har frusit fast.)
Så nu har jag justerat min lista såhär i efterhand till: ”snygg, snäll och ska ha gått ut nian.”
Linnea Friman
