DELA
© Nya Åland

Mango, damm, åsnekärra

Det finns saker man aldrig glömmer. Och saker man nästan kommer ihåg.
Jag minns med absolut skärpa min första mango. Den intensiva smaken av…så mycket. Den klibbiga sötman. Saften som på ett nästan olidligt sätt rann mellan fingrarna och ner på låren. Att jag satt på en åsnekärra på en dammig gata i Kina. Att Robert skalade och skar bitar av mangon med en fällkniv vi alltid hade med oss.

Det jag glömt är vilken stad det var i. Var det Kashgar, i västligaste Kina. Finns det mango där? Det var höst och ganska kallt på nätterna, men det kan ha varit där. Eller var det i Kunming, en annan resa, sensommar, ett varmare klimat?

Var åt jag en potatisrätt som var som en härva av friterad potatis, som ett litet fågelbo med sås på? Där fanns en massa risfält, och solen var obarmhärtigt varm.
Hur kom jag egentligen dit, var det nu var?

Åren täcker minnena med ett töcken av vadd, löser upp dem i kanterna så att det bara är de starkaste sinnesintrycken som finns kvar. Dofter. Smaker. Hud. Kärlek, sorg och raseri. Det betyder att allt större delar av livet blir osynliga, eftersom de starka intrycken och upplevelserna blir allt färre.
Det tycks som om den medelålders vardagslunken, som jag verkligen gillar, är en tid i livet som jag snart kommer att glömma helt, eftersom den innehåller färre toppar och mera raksträckor.

Eller så är det saker som jag inte tänker så mycket på som jag kommer att minnas. Under året som gått – kanske simturen ute på Saggö, när havet var glasklart och nästan för kallt att simma i.
Kanske sommarrävens vilddjursblick, nyfiken och helt främmande där den stod vid terrassen och tittade in på människolivet.
Kanske den lätta yrseln när jag stod på torget i den gamla stadsdelen på Skopelos och stenarna under fötterna var de samma som sjörövare trampat på för flera hundra år sedan, och den svenska guiden med den vackra rösten berättade så det gick rysningar längs ryggraden.

I min mammas huvud, vars minnen tappat sin kronologi, är det precis sådana små små saker som hon minns i exakt detalj. Sånt som hon inte alls minns är jobb, pengar, saker.
Det är kanske helt galet, men ibland funderar jag på vad min sista tanke ska vara. Om det var smaken av mango, första gången, så skulle jag inte vara missnöjd.

Nina Fellman