DELA
© Nya Åland

Man skäms över Tre Kronor-ledningens totala haveri

Som att det inte räckte med att Tre Kronor blev Tre Konor när kanadickerna snurrade upp förvirrade svenskar i finalen i OS.
Efter matchen lyckades dessutom den svenska lagledningen skämma ut blågult så till den grad att skämskudden åkte fram där hemma i soffan.

Inför matchen kom meddelande om att Nicklas Bäckström inte skulle vara med i finalen av ”medicinska skäl”. Ett par timmar senare kom orsaken: han hade åkt fast i ett dopningsprov.
Knappt hade Kanadas välförtjänta guldjubel klingat ut innan förbundsledningen, med landslagschefen Tommy Boustedt och förbundskapten Per Mårts i spetsen, började slänga beskyllningar och konspirationsteorier omkring sig. På presskonferensen efter matchen fyllde landslagets läkare Björn Waldebäck i och menade att det vara som att åka fast för fortkörning i 121 km/tim på 120-väg.
Indignationen var total. Sverige fuskar inte. Andra gör det, men inte svenskar. Och det kan ha kostat ett OS-guld.

Det låter ofta så i Sverige. En svensk är höjd över alla misstankar, och om någon ändå åker fast är det förmodligen någon annans fel.
Som svensk skäms jag.

Nu återstår ännu att klargöra exakt vem som gjort eller inte gjort vad. Men vad som står fullständigt klart är att Nicklas Bäckström hade alldeles för höga halter av ett dopningsklassat medel i kroppen. Idrotten har själv slagit fast att det är idrottarens ansvar att se till att ingen substans som finns på dopningslistan ska finnas i deras kroppar.
Finns det en förbjuden substans är man en fuskare.

Fallet i fallet Bäckström blir förstås än mycket högre när man som Sverige gjort tagit till moraliska övertoner i tidigare dopningsskandaler. Minns den svenska reaktionen från skid-VM 2001 när Myllylä och gänget åkte fast. Minns indignationen över Mühlegg året därpå. Eller, för att ta ett exempel i närtid: lyssna till alla viskningar om att Marit Björgen är dopad varje gång hon åker ifrån Charlotte Kalla.

Möjligen är det så att Nicklas Bäckström gjort rätt som rapporterat om sin allergimedicin till landslagets läkare. Möjligen kommer det att ses som ett så litet brott att det inte blir några påföljder för honom.
Men i den svenska landslagsledningen borde huvuden rulla. Det talades om att stämma IOK, att det var en kanadensisk konspiration för att störa Tre Kronor och att IOK ville ha ett högprofilerat dopningsfall för att vinna cred under OS.
Trams. Det var en dålig hantering, både av den som tog medicinen (som inte läste på) och av den som sa att det var okej (läkaren). Och en ännu sämre hantering av ledarna när skandalen var ett faktum.
Man skäms. Som om det inte räckte med en finalförlust i OS…

Jonas Bladh