Man lär sig när man är trött
Det forskas en hel del. Faktiskt är det så att forskning och utveckling åtminstone för några år sedan ansågs vara nordens enda, eller i alla fall bästa, sätt att klara sig i den allestädes närvarande konkurrensen. Vi kunde ju inte tillverka saker lika billigt och bra som andra länder, så det blev storsatsningar på forskning. Hur det blir med det där nu när den ekonomiska krisen drabbar alla länder är väl mer oklart.
Det idoga forskandet resulterar i alla fall i en del förbryllande fakta. Vart dessa faktum kommer ifrån, hur forskningen är gjord och hur trovärdig den i så fall är finns det, tror jag, försvinnande få som bryr sig om. Ofta är det också så att försvinnande få vet hur man granskar och kritiserar forskningsupplägg, metodik och experiment. Forskarna själva verkar inte heller särskilt angelägna om att förklara sina resultat på ett begripligt sätt, särskilt inte om de får ett stort genomslag i media.
En av de där förbluffande sanningarna är nya rön om att man lär sig som bäst när man är trött. Ögonbrynen rynkas ju en smula när det påstås. När man satt i skolan och nickade till över någon hållfasthetsberäkning kändes det inte som om skjuvmodulens mysterier gick direkt in i den grå gröten för att stanna där för evigt. Det verkar inte heller vara särskilt bra för inlärningen att på natten sitta och trycka i sig hundratals sidor inför en tenta nästa dag på nästa utbildningsnivå (jag har ju så klart aldrig gjort något sådant).
Teorin (eller är det ett rön?) säger att hjärnan (det är tydligen den som ska lära sig något, inte jag) arbetar bättre med minnet när den inte är så aktiv, det vill säga är trött. Jag undrar vart gränsen går mellan trött och avslappnad. Kan man översätta det här till att man lär sig något bättre när man inte är stressad? Det låter ju genast lite rimligare. Det kan kanske vara så att forskarna tänker på genomslaget man kan få för det konstiga resultatet att man ska vara trött när man ska lära sig något. Det ger ju inte lika mycket vad konstigt-utrymme att man ska ta det lugnt och vara metodisk. De där forskningsprogrammen behöver ju pengar de också.
Jag har dessutom ett eget slags bevis för att det inte fungerar med trötthet och kunskap. Vill jag somna framåt kvällen slår jag på Kunskapskanalen. Där visas bara meditativa program med savanner och frodiga djungler med långsamma klipp och en dämpad kommentatorsröst utan musik. Det tar inte länge innan jag blir dåsig av den härligt tröga floden av obscent vackra vidvinklar. Jag kan däremot lika lite om Mato Grosso, Great Rift Valley eller Yellowstone nu som jag kunde innan Kunskapskanalen fick göra mig sällskap om kvällarna.
