Mammas röda tröja
Ett år utan en endaste ny tråd på kroppen – utan att för den skull som kejsaren vara helt näck, helt utan kläder, hur fixar man det? Jo, nya trådar behövs inte. Det går att nyttja de gamla. De redan befintliga.
Ett år av köpstrejk när det gäller kläder är enkel att genomföra.
Först kollar man var man har därhemma, att man har plagg som ska bäras under och över, varma och mindre varma, fina och lite mindre fina. Sedan är det bara att klämma ihop plånboken, rikta blicken uppåt, gå direkt förbi alla klädbutiker utan att passera reor, klädmarknader eller basarer och låta ett år passera. Man får faktiskt tid över för annat, har Inga Heller konstaterat.
Tre företeelser bidrog till denna köpstrejk.
1: Statistiken säger att varje svensk har kläder som räcker tio år framåt.
2: En klädkejda påstår i sin reklam att de har ”nyheter varje vecka”.
3: Mammas röda tröja.
Alltså; vi har kläder så det räcker. I stället för en ny jumper kanske man kan räta på ryggen. Eller lägga en sjal på. Eller halsband. ”Under sin klänning bar hon en alldeles ny kropp” skriver Majakovskij.
Och köpa nytt varje vecka – varför? Är kläder lördagsgodis? Är klädinköp tröst? (Rosa tröjor kan ge underbar tröst, det vet vi, men det är liksom en annan sak.)
När mamma, snart 90, ska på klädinköp är det ett ganska tufft jobb. Hon strosar inte in och ut ur butiker för att se vad hon hittar. Hon vill ha en röd pikétröja, med krage och kort ärm, storlek 40. Det plagget behöver hon. Det passar med hennes övriga garderob. Det passar henne. Det är en lucka i garderoben som ska fyllas.
När mamma, snart 90, går in i en klädaffär, går hon rakt fram med sin rullator, rakt på expediten och frågar:
– Har ni en röd pikétröja, med krage och kort ärm, storlek 40?
Då skäms Inga Heller nästan. Så gör man ju inte bara. Man tittar runt på egen hand och ser vad man hittar och hittar man ingen röd pikétröja, med krage och kort ärm, storlek 40, så grips man antagligen av habegär av något helt annat och då köper man det och struntar i sin röda pikétröja, med krage och kort ärm, storlek 40.
Det tog ett halvår. Mamma finkammade klädbutiker och sport-dito.
Det tog tre provningar, varav en gjordes hemma, varefter tröjan lämnades tillbaka.
– Nej. Den sitter inte bra, tyger är för mjukt, för slattrigt.
– Den här är för ljus, jag gillar inte färgen.
– Nähä. Det går inte alls. Ärmarna är för korta.
Sedan, en dag. Under över alla under. Tröjan med stort T hittas. Den är nästan exakt likadan som den hon använt i 27 år.
Det är detta som blir lärdomen och kontentan av ett års köpstrejk av klädesplagg:
Kläder kan användas mer än en vecka. Kläder ska användas mer än en vecka. Det man köper, det har man sedan. Det man köper ska vara perfekt.
KIKI ALBERIUS-FORSMAN
