Lycka är en städhjälp
Torsdagar har varit gräldagar. I andra familjer heter det kanske städdagar.
Vi har inte orkat, men behövt plocka, röja och ja, allt det där ni vet. I en barnfamilj är städandet ändlöst.
I slutet av min semester avbröt jag mig mitt i dammsugningen och ringde ett städföretag. Vi hade städat hela sommaren utan att det märktes någonstans. Fötterna klibbade ihop med utspilld saft på golvet och mögliga äppelskrottar låg underst i legolådan.
Sedan den dagen städfirman kom in i vårt liv har vi inte längre gräldagar.
Att komma hem till ett nystädat hem utan att ha lyft ett finger är precis så underbart som jag tänkte mig att det skulle vara. Lugnet hägrar sig över hemmet, mor ror och far är rar.
Det ständiga plockandet kommer vi inte undan på ett par tio år. Vi är som sagt en barnfamilj. Men städföretaget ser till att det understa lagret inte slammar igen. Vi plockar fortfarande leksaker tills händerna domnar, men städföretaget ser till att leksakerna inte klibbar fast i utspilld saft.
Innan vi slutligen bestämde oss för att anlita städhjälp funderade vi i många år. Det har ärligt talat tagit emot. Någonstans i min lutherska duktiga flicka-själ anser jag att alla ska vara kapabla att städa sin egen skit. Samtidigt inser jag också att det finns en gräns, att det handlar om prioriteringar och att det är märkligt att vi utan att blinka köper hjälp med de traditionella manliga sysslorna i hemmet, men inte de kvinnliga.
Jag har funderat över frågan ”vem städar städerskans hem?” och ansett den vara mer förnedrande för städerskan än att hon städar mitt hem. Lika lite som jag frågar vem som tar hand om dagispersonalens barn, vem som reparerar bilmekanikerns bil eller vem som opererar läkarens blindtarm, har jag rätt att lägga mig i hur städerskan sköter sitt privatliv.
Det har blivit allt vanligare med städhjälp. Antal företag i branschen har ökat och det var faktiskt ganska svårt att hitta någon som hade tid för vårt hem. Jag har också förstått att många anlitar städhjälp svart. Är det något som gör mig arg, så är det att utnyttja svart arbetskraft. En person som inte momsar sitt jobb får inte heller pension, rätt till sjukledigt eller rätt till semester.
Hur kan ni – ni som har svart städhjälp – leva med att utnyttja en människa på det sättet? Hur kan ni vara så snåla att ni inte betalar arbetsskydd åt någon som städar ert hem? Skäms på er.
Vi har knappt råd med städhjälp. Vi har tvingats prioritera och skära ner, men vi anser att det är värt det. Att komma hem ska vara som en schlager, inte som en soptipp.
